Värdigt och hållbart i nytt krematorium

Tina Enstedt ställer sig på en ­liten pall och tittar in i ugnen. I över en timme och 20 minuter har kremeringen pågått i en av de två ­ugnarna. Nu ska temperaturen gå ner så pass mycket att Tina ­Enstedt kan öppna luckan och raka ner askan i en låda under ugnen.

Hon sätter på sig handskar och lyfter upp den långa och ganska tunga rakan. Med lugna rörelser får hon ner all aska och är noga med att ingenting hamnar utanför. Bredvid står kollegan Jonny Samuelsson och förklarar vad som händer. Två personer närvarar vid varje kremering. Något personligt förmeål som finns med på kistan får följa med. Som en handbukett eller en teckning. Men den gången en GPS skulle följa med in tog det stopp av säkerhetsskäl. Datorer och mobiltelefoner får heller inte kremeras med den avlidna.

Satsat på hållbarhet och arbetsmiljö

Här på Norrköpings krematorium, som invigdes i augusti i år, finns den modernaste tekniken. Hållbarhet och arbetsmiljö var de viktigaste ledorden när om- och tillbyggnaden projekterades. Medarbetarna som Kyrkans Tidning pratar med säger samma sak: Det går inte att jämföra dagens arbetsplats med den som fanns förut.

– Då var vi tvungna att gå ner i källaren för kremationerna och det var tyngre och mer omständligt med lokalerna som inte var anpassade för hanteringen. Det var mycket mera arbete runt i kring, tyngre på alla sätt, säger Carolina Tilljander, chef för Norrköpings krematorium sedan 2010.

Hennes lilla tajta personalgrupp på fyra personer, Carolina själv inräknad, är Tina Enstedt, Jonny Samuelsson och Christian Zitman. De har alla något olika inriktning på sina sysslor men alla kan göra varandras arbete.

Lärdomar har dragit efter pandemin

Christian Zitman kör transportbilen där fyra kistor får plats. Iklädd mörk kostym åker han runt till de många kyrkorna i Norrköpings storpastorat och lämnar av kistor som väntat på ceremoni i bisättningsrummet på krematoriet.

– Vi är med på allt som krävs av oss. Ibland ber de anhöriga att vi ska vara med på gravsättning ute på kyrkogården. Då ombeds vi ibland läsa en text. Tina har till och med sjungit en psalm vid något tillfälle, säger Carolina Tilljander.

Under det ett och ett halvt år som Norrköpings kremationer gjordes i Linköping under byggtiden, arbetade Norrköpingspersonalen där. Nu planeras för att Linköpings krematoriearbetare komma till Norrköping för att lära sig rutinerna här. Pandemin visade sårbarheten i systemet och lärdomar har dragits.

Tio personer om dagen

Varje dag kremeras omkring tio personer i Norrköping, men kapacitet finns för fler.

– När jag började på krematoriet fanns det en lite annan jargong än den ton som vi har i dag, säger Carolina Tilljander. Då kunde någon tala om lådor. I takt med att vi skapat vårt eget nuvarande team har vi medvetet jobbat med värdegrund och attityder. Hela tiden är det värdigheten och den omsorgsfulla respekten som genomsyrar allt vårt arbete. Det här är människor som vi hjälper med en sista tjänst. Och deras anhöriga förstås.

Ett exempel är när en kista ska föras in i ugnen. En medarbetare läser upp namnet och personnumret och det är en stilla högtidlighet som kringgärdar det som sker.

– Nu med de nya lokalerna har vi ett anhörigrum där familj och vänner kan kan titta på andra sidan glaset när vi arbetar. Vi är stolta varje stund. Oavsett om vi har åskådare eller inte, är vårt ­arbetssätt sådant att vi kan ha åskådare hela tiden. Vi är precis likadana hela tiden. Vår verksamhet är helt transparant och vi har ofta studiebesök.

"I allra högsta grad ett serviceyrke"

Tina Enstedt arbetade många år som florist och hon säger att omsorgen om de avlidna är samma som hennes kundvård var en gång i tiden.

– Vi tänker ständigt på de här frågorna. När jag till exempel tar emot besök av personal från ­palliativ vård får jag ofta kommentarer om att de är tacksamma att de i sin tur kan berätta för sina patienter hur de kommer att tas om hand här. Det ger en trygghet. Jag hade ett service­yrke i blomsterbutiken och jag har i allra högsta grad ett serviceyrke nu.

Anders Carlsson, kyrkogårdschef och numera tillförordnad kanslichef, fyller i att de 140 000 Norrköpingsborna ska kunna leva sina liv fullt ut och vara trygga i att när den dagen kommer tas alla om hand på finast tänkbara sätt. Döden ska ha sin naturliga plats i livet, säger han innan Carolina Tilljander tar över och berättar om processens ordning.

En begravningsbyrå lämnar kistan med den avlidna personen som förs till kylrummet i krematoriet, det så kallade bisättningsrummet. När det är dags för kremering tar personalen ett unikt präglat mynt som hela tiden följer kistan och så småningom askan och urnan för att säkerställa processen. En datoriserad process säkerställer också att det är rätt person som kremeras och så småningom lämnas ut.

Kistan läggs på en lång metallställning som väger in kistan. Vikten har betydelse för hur hög temperatur och hur lång tid själva kremeringen ska ta. Mellan en och en och en halv timme är det vanliga och vid insättningen ligger värmen på mellan 710 och 800 grader. Värmen antänder kistan

Anhöriga som inte alls vill vara där

Vi är tillbaka där vi var i början tillsammans med Tina Enstedt. Vi väntar på att temperaturen ska gå ner. Metalldelar lämnas till återvinningen och askan läggs i en kvarn som finfördelar de kvarvarande spröda skelettdelarna. Askan läggs över i en urna eller en komposterbar påse i en kartong. Om gravsättning ska ske i askgravlund är det en linnepåse.

Urnan placeras i urnrummet där den får stå i upp till ett år innan den ska hämtas ut för gravsättning, minneslund eller spridning, enligt den avlidnes önskemål. Flerstegskontrollen med noggrann dokumentation följer med.

– I utlämningen möter vi anhöriga som inte alls vill vara där, säger Tina Enstedt. Ingen vill ju hämta ut en död familjemedlem och vi får möta alla möjliga känslor. Vi är där som medmänniskor.