Varför har ni ett fladdermusprojekt?
– Kyrkogårdar är en bra miljö för fladdermöss. Det finns både kyrktorn och väldigt stora grova träd där de trivs. Kyrktorn är både varma på vintern och svala på sommaren, så det är en bra boplats. Det är frostfritt, ostört och mörkt. Vilket är viktigt eftersom fladdermössen jagar i mörkret.
Vad är det ni gör för anpassningar?
– Vi släcker ner mer på vissa delar av kyrkogårdarna och tar bort belysningen helt där den inte är nödvändig. Främst gäller det landsortskyrkorna. Vi har också stolpar som kallas pollare, som lyser upp gångarna från en lägre höjd, och vi släcker ner dem helt vissa timmar på natten.
Hur går ni till väga?
– Tanken är alla nio kyrkogårdar i pastoratet ska beröras, men vi tar en i taget. Vi har börjat med belysningsarbetet på Väse kyrkogård nu och inventerar samtidigt Älvsbacka kyrkogård för att gå vidare med den nästa säsong.
Hur har ni resonerat kring säkerheten för kyrkogårdsbesökare när ni minskar belysningen?
– Säkerheten går först. Vi drar absolut inte ner någon belysning som gör det mer osäkert att vara på kyrkogården. Alla de viktigaste vägarna och entréerna är belysta.
Vad hoppas ni att anpassningarna ska få för effekter?
– Att fladdermössen ökar i antal så att populationen växer. På Väse kyrkogård finns hela åtta arter, det är väldigt många för att vara i Värmland. I hela Sverige finns det 19 arter totalt.
Gör ni någonting annat för den biologiska mångfalden?
– Ja, vi planterar mycket perenner, anlägger ängsmarker och försöker spara blommor i gräsmattan när vi klipper. Det ger ett rikt insektsliv och en miljö där bin och humlor trivs. Sedan försöker vi se till så att inte stenmurarna skuggas för mycket, för det mår insekterna som bor där bra av.
