Vi i Sverige har blivit språkligt avtrubbade

Utvecklingen av språket i tv, film, litteratur och sångtexter, känns oroande. Det jag vill säga hänger samman med hur vi bör följa det andra budet: ”Du skall inte missbruka herren din Guds namn”.

Namn och hur vi använder det är viktigt i biblisk kristen tro. Budskapet att det finns ett djupt samband mellan namnet och dess bärare, har satt många spår i Bibeln. Namnet är där ett uttryck för bärarens egenskaper. Människan kan påverkas till gagn eller skada när hennes namn nämns.

Biblisk tro innebär att när Guds namn uttalas sätts gudomlig kraft i verksamhet, Joel 2:32. Guds namn representerar hans storhet och makt att hjälpa, Psaltaren 103:1–5. En namnteckning innebär även i vår tid att vi får tillgång till den egendom eller de pengar ett underskrivet kontrakt anger.

I Nya testamentets tid möter vi tron att Jesus kraft tillkallas i och med att hans namn nämns. Den som talar eller ber i Jesu namn åberopar hans auktoritet och kan räkna med Guds ingripande i livet, Apg. 3:16.

I ett flertal bibelställen uppmanas vi att inte använda vårt tal i ondskans tjänst, utan till att tacka och lovprisa Gud, Ef. 4:27, 29–32; Ef. 5:4. Tanken framförs också i Jakobs brev att det vi säger påverkar och kan styra våra liv till gott eller ont, Jak. 3:1–12.

Under alla år som jag har undervisat konfirmander om andra budet, har jag talat om hur vi ska använda Guds namn på rätt sätt och att det innebär ett missbruk att använda svordomar i sitt dagliga tal. Svordomar är ju ett sätt att åkalla och åberopa ondskans makter och det negativa de står för, som ju inte kan inverka särskilt positivt på våra liv.

Ett namn som används i Nya testamentet för ondskan är djävulen, som är en översättning av det grekiska ordet diábolos. Det ordet betyder: kasta isär, skilja åt, anklaga och talar om en makt som står för lögn, bedrägeri och splittring. Vill vi åberopa och låta sådana krafter få inflytande i våra liv genom att svära?

Kan bruket av svordomar, i stället för det goda bruket av Guds namn, vara en del av den splittring vi upplever i vårt samhälle i dag? Splittrade familjer och äktenskap, konflikter mellan kriminella och ungdomsgäng och mellan länder i öst och väst? Eller kan det ha blivit så vanligt att visa sina känslor för glädje eller besvikelse med svordomar för att man inte förstår vad det man säger betyder? Nog måste det väl finnas andra ord att uttrycka starka känslor med?

Svordomar och annat grovt språk har ökat väldigt mycket under de senaste åren inom kulturlivet. Det märks väldigt tydligt i de tv-serier, underhållnings- och familjeprogram som sänds på bästa sändningstid såsom: Farmen, Idol, Talang, Mästerkocken, Melodifestivalen, Guldbaggegalan, Robinson och så vidare. Komiker vill få sin publik att skratta genom att krydda sina skämt med grova ord och svordomar. Alltfler sånger som framförs innehåller svordomar. Inom filmvärlden har det börjat dyka upp filmer som i sina titlar har svordomar.

Den som önskar ett mer vårdat språk utan svordomar får allt svårare att ta del av samhällets kulturella utbud. Det är lätt att bli avtrubbad när man så ofta hör ”fula” ord offentligt att man själv börjar tala så. Jag är ändå övertygad om att svordomar har en skadlig inverkan på dem som brukar och hör dem. Det kan inte vara bra att bruka ord som öppnar upp för ondskans nedbrytande krafter. I Bibeln lär vi oss att det vi säger kan få inflytande och styra våra liv.

Jag är så gammal att jag upplevt tider när man var väldigt noga med hur man uttryckte sig offentligt. Hände det att svordomar eller liknande slank igenom, bad man om ursäkt. Alternativt kunde ett sådant program sändas senare på kvällen då man varnade tittarna för grovt innehåll. Filmer kunde ofta klassas som olämpliga för barn och unga.

Det var också vanligt att program med mindre lämpligt innehåll möttes med lyssnar- eller tittarstorm, där många protesterade.

I dag är det annorlunda. Det var länge sedan jag hörde att många protesterade mot olämpliga program och sändningar. Har vi blivit avtrubbade? Varför har det blivit så? Kanske är det många som i maktlöshet knyter näven i fickan av rädsla för att säga ifrån öppet?

Vad säger vi som är satta att företräda kyrkans tro och lära? Borde inte vi göra vår röst hörd? Som jag skrivit tidigare, är svordomar något som inte är andligt hälsosamt för dem som brukar dem. Kyrkans uppgift måste väl vara att visa på ett bättre liv, där vi använder ett språk, som inte bryter ner, utan bygger upp.

Under ett konfirmandläger undervisade jag om andra budet och hur negativt svordomar kunde påverka. Efter lägret ringde en förvånad mamma upp. Hon kände inte igen sin son som slutat svära. Hon uppskattade förändringen.

Ralph Liljegren
Präst