Kyrkoherden: Inga svar om värdet av sammanläggningar

– Medlemsantalet kan inte vara det enda som avgör om en församling ska läggas samman. Vad betyder det att ”klara sig”? Enligt kyrkoordningen ska en församling klara sina grundläggande uppgifter. Både Sofia och Katarina församling uppfyller alla kriterier: vi sköter våra grundläggande uppgifter, vi har god ordning på vår ekonomi och våra fastigheter, och vi har fler fyllda platser i kyrkofullmäktige än vad vi egentligen måste ha. Ändå riskerar vi att tvingas slås samman. Vi kommer dessutom att över 15 000 medlemmar under lång tid.

I onsdags hölls det andra av de tre samråd som stiftsstyrelsen arrangerar med Stockholms nio innerstadsförsamlingar som omfattas av en planerad sammanläggning 2022.

En sammanläggning skulle bli aktuell 2022, men de tre samråden pågår just nu som förberedelse inför förslaget som ska ut på remiss i vår och sommar.

Liksom församlingarna S:t Johannes och S:t Matteus är både Katarina och Sofia motståndare till att läggas samman, medan Gustav Vasa önskar en sammanläggning.

– Vi har även ett historiskt perspektiv på den pastorala omsorgen, säger Johanna Öhman. När Sverige urbaniserades vandrade mängder av människor in till Stockholm och visa församlingar hade upp emot 100 000 medlemmar. Det var katastrofalt för den pastorala omsorgen. Dop, vigslar och begravningar sköttes på löpande band och konfirmandundervisningen var totalt undermålig.

– Varför ska man gå mot större enheter om man klarar sig ekonomiskt? Det här är församlingar med välbärgade medlemmar. Nej, församlingarna måste rätta munnen efter matsäcken och tänka kreativare än vad som görs i dag, säger Johanna Öhman och listar exempel som försäljning eller uthyrning av lokaler, inköp tjänster och ett nytt kreativt tankesätt som lösning på problemen hos församlingar med ansträngd ekonomi.

Johanna Öhman tycker att stiftsstyrelsen ska ägna sig åt att ta itu med andra problem i stiftet, domkyrkoförsamlingens ekonomiska utmaningar och de små församlingarna i förorterna och på landsbygden som behöver stöttning.

– Där ska stiftsstyrelsen lägga sin energi, inte på innerstadsförsamlingar med relativt sett god ekonomi.  

Men den solidariska tanken då?

– Jag kan sympatisera med den solidariska tanken, men det här är inga fattiga församlingar om man tänkte nytt och annorlunda utifrån vad man har.

Men om man skulle ha en långtgående delegation, skulle inte storpastorat kunna fungera?

– Det innebär att de ingående delarna kan komma att konkurrera med varandra och att man riskerar att  runda en kyrkoherde som ska delegera åt församlingsherdar. Och varför ska man till exempel ändra på Katarina församling som har Sveriges största tillströmning till gudstjänsterna?

– Vi förstår helt enkelt inte vinsten med att lägga samman våra församlingar. Vi har ännu inte fått det förklarat för oss, säger Johanna Öhman. Vi har fått säga det vi ville till stiftsstyrelsen, men vi fick inga reaktioner på vad vi framförde.

I en intervju med Kyrkans Tidning tidigare i veckan sa biskop Eva Brunne att samråden är till för att samla in kunskap och fylla i de relevanta sifferuppgifter som eventuellt saknas. I maj inleds remissomgången.

– Ingen av församlingarna kommer på sikt att ha 15 000 medlemmar vilket kommer att göra det svårt att klara sina åtaganden. Någonstans måste man landa och vi landade i 15 000, förklarade hon sammanläggningen.

Samråd har skett även med Stockholms stifts domkapitel som förordar alternativ B.