Det handlar om att ­hjälpa varandra att läsa livet

Tidigt på morgonen den 15 mars 1866 nådde en liten arabisk segelbåt kusten vid Massawa i nuvarande Eritrea. Ombord fanns tre unga och oerfarna svenska missionärer, utsända av EFS, som hade Etiopien som slutmål. De hade förstås ingen aning om vad som väntade dem. Men tron var stark och de överlät uppdraget i Guds hand.

Snart inledde de ett nära samarbete med etiopiska missionärer, där deras insats betydde mycket för att sprida evangelium i västra Etiopien. Detta var en viktig grund för det som i dag är vår systerkyrka Mekane Yesus-kyrkan, en kyrka med cirka tolv miljoner medlemmar och den största medlemskyrkan i Lutherska världsförbundet. 

Jag besökte nyligen, för första gången, Etiopien och Mekane Yesus-kyrkan, när den inledde firandet inför sitt 70-årsjubileum. Det var ett storslaget firande med en stark framtidstro. Bland annat avtäckte man en modell av sin kommande katedral som ska stå klar år 2030 i centrala Addis Abeba. Detta är en kyrka i stark tillväxt. Vi har mycket att låta oss inspireras av, och vi får glädja oss tillsammans med dem.

I Etiopien mötte jag mycket värme. Det är tydligt att vi är syskon i en relation som levt genom decennierna. Vi har vandrat, arbetat och bett tillsammans. Vi har också delat varandras bördor. Vi delar Jesu Kristi vittnesbörd i våra olika sammanhang, och för att fördjupa våra upplevelser av Guds nåd är vi kallade att dela mer av våra erfarenheter av livet i kyrkan och samhället med varandra. 

Vi behöver återkommande reflektera över kyrkans roll i samhället och skärpa våra ögon för att utforma nya former av arbete och bättre utnyttja våra resurser utifrån den verklighet som vi lever i i dag. Svenska kyrkan behöver i framtiden utveckla sin identitet att vara ömsesidigt beroende av andra kyrkor över hela världen som en del av den världsomspännande kyrkan. Vi har mycket att lära av varandra.

Detta är en utmaning, som också handlar om att leva i arvet från det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925 som initierades av ärkebiskop Nathan Söderblom. Det mötet blev ett betydelsefullt avstamp för den moderna internationella ekumeniska rörelsen.

Nästa år uppmärksammas detta möte tillsammans med representanter från olika kyrkor och samfund från Sverige och olika delar av världen. Sveriges kristna råd och Kyrkornas världsråd inbjuder till det ekumeniska året 2025 med temat ”Tid för Guds fred”. Detta är ett tillfälle att inspireras här på hemmaplan och glädjas över vårt stora internationella engagemang. Jag hoppas förstås att representanter från Mekane Yesus-kyrkan kommer att ha möjlighet att vara med.

Svenska kyrkan behöver relationen med sina ­systerkyrkor över hela världen för att fullgöra uppdraget i Sverige som en del av Jesu Kristi världsvida kyrka. Detta för att arbeta för det holistiska uppdraget, alltså helhetsuppdraget att dela evangeliet och att arbeta för skapelsens integritet, för att upprätthålla alla människors värdighet. Så arbetar vi för en värld i fred i alla relationer, i enlighet med Guds vilja. 

Vi hör ihop, så som det står skrivet i det första brevet till korintierna: ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den” (1 Korinthierbrevet 12:26-27).

Kyrkan är en tjänare i mission, där vi är kallade att i ord och handling vittna om Kristus. I praktiken handlar det om att dela liv, bördor och tro och att försöka hjälpa varandra att läsa livet utifrån budskapet om Guds oändliga kärlek.
Och för en del handlar det om att gå över en gräns och ge sig ut i okänd terräng och ta risker för att sprida evangeliet i ord och handling. Precis som de unga missionärerna som klev av segelbåten vid kusten vid Massawa.

Martin Modéus 

Ärkebiskop