Det utvalda barnet

Minns ni när böckerna om Harry Potter kom? Det var 90-tal och innan någon hunnit säga ”expelliarmus” publicerades den första kulturanalysen om parallellerna mellan Harry Potter och Jesus. Lika snabbt steg blodtrycket hos kristna läsare som ansåg jämförelsen om inte hädisk så gravt oproportionerlig.

I dag har de upprörda rösterna tystnat. För att tidens gång gjort vurmen till vardag och för att en ständigt växande fandom-rörelse visat hur berättelsen om pojken med de magiska krafterna har en lång rad av den traditionella religionens olika meningsskapande funktioner. I stället handlar allt om Greta.

Ett barn – denna gång livs levande – som leder världens unga i kampen mot mörkret, det vill säga klimatförändringarna. Som utnämns till profet och frälsare och som på grund av detta provocerar djupt.

Det utvalda barnet. Genom historien återkommer det, ömsom fiktivt ömsom verkligt. Omringat av mytbildning och bärare av eviga budskap. När Greta Thunberg blir föremål för vad som beskrivs som en modern form av ikonmåleri, fan-art där hon ser rakt in i betraktaren och samtidigt in i sig själv, skrivs hon in i en lång tradition av berättelser om hur världens hopp står till barnet och till barnets unika blick.

Det är en blick associerad med specifika dygder. Det kan handla om egenskaper vi själva önskar vi hade. Eller värden som vi anser att samtiden lider brist på. Kanske är de ett sätt att ursäkta att vi själva inte är bättre än vi är eftersom vi lämnat barndomen bakom oss. Eller tvärtom en besvärjelse om att det aldrig är för sent att återknyta till det barn vi en gång var.

Det utvalda barnets kännetecken:

SANNINGSSÄGARE.

”Av barns och spenabarns mun ska du få höra sanningen”, skriver psalmisten. Barnet är inte bara bibliskt ideal. Allt från puttriga presentböcker med barncitat till gripande reportage om hur cancersjuka barn möter döden med tillförsikt bygger på föreställningen att barn i högre grad än vuxna har a) har en unik form av existentiell insikt, b) säger som det verkligen är.

Astrid Lindgren är mästare på att gestalta barnet som sanningssägare. Livsvisa Skorpan och underfundiga Emil är bara två exempel på barn som med avväpnande uppriktighet blottar de vuxnas klena argument och deras brist på svar.

OSKULDSFULL.

Barnet är den oskyldiga rösten som talar utan dold agenda. Genom sin ringa ålder anses barnet ofördärvad av maktspel.

Genomslaget för Greta Thunberg ligger i upplevelsen av att hon står fri. Hon är enfaldig, i positiv bemärkelse, och höjd över den politiska debattens polemik. Hon säger inte ”Gör så här” utan ”Vakna!”. Så länge budskapet är öppet i stället för dikterande har hon publiken i sin hand.

Barnet är i stället upphöjt och oantastligt. I en värld där allt kan kommersialiseras blir en ikon som Greta Thunberg sinnebilden för de värden som inte kan köpas för pengar.

FÖRÄLDRALÖS.

Nej, Greta Thunberg är inte föräldralös. Tvärtom finns alltid mamma eller pappa med på resorna till klimatkonferenser, demonstrationståg och EU:s högkvarter. Däremot framträder hon med ett slags moralisk resning som signalerar att lojaliteten med ärendet är minst lika stark som lojaliteten med de närstående.

Gemensamt för alla utvalda barn är att de frigjort sig från familjens grepp. Inte för inte är kulturen och religionen full av fosterbarn, hittebarn, oäktingar och bortbytingar. Avståndet till föräldrarna berättar att barnet har ett högre syfte än att förverkliga släktens drömmar.

Genom att klippa de traditionella familjebanden öppnas möjligheten till himmelskt ursprung. Det ensamma barnet står för en oupptäckt skatt, en symbol för att man inte riktigt vet vad som ska bli.

INIFRÅNSTYRD.

Hur många 16-åriga tjejer ser ut som Greta Thunberg? I en ålder då andra jämnåriga sedan länge börjat intressera sig för kläder, smink och hår säger Greta Thunberg med hela sin apparition att ”jag skiter i att försöka vara snygg, det är mitt budskap som är grejen”.

Barnet har inte applicerat det tredje ögat på sig själv och sitt liv, och sticker därmed av i en tid och i ett samhälle där självbespeglingen är stark. I Greta Thunbergs fall finns en faktor som gör framtoningen ännu yngre. Hennes oro för världens framtid har varit bidragande orsak till perioder av självsvält, vilket påverkat kroppen.

BEGÅVAD.

Alla utvalda barn har sina superkrafter – magiska, fysiska eller andliga. Genom talangen höjer hen sig över gemene man. I berättelsen om det utvalda barnet är superkraften central och har funktionen som den räddande gåvan som erbjuds en omvärld i nöd.

Greta Thunberg kan varken trolla eller döda drakar. Men hon är intellektuellt och verbalt begåvad och klarar med lätthet en match i ringen med twitters argaste.

HELIG.

”Den tid kommer då barnet skall anses heligt, äfven om föräldrarna med profana känslor nalkats lifvets mysterium.” Orden är Ellen Keys och med dem har hon blivit sannspådd med råge.

I vår del av världen, där den synliga gudstron dragit sig tillbaka och där tidigare religiösa sfärer blivit sekulära, har barnet och barndomen fått metafysisk status. Tiden då barn sågs som ofärdiga vuxna och tidigt fick ta ansvar för familjens försörjning är förbi. Barnet är i stället upphöjt och oantastligt. I en värld där allt kan kommersialiseras blir en ikon som Greta Thunberg sinnebilden för de värden som inte kan köpas för pengar.

ERFAREN.

Det kan framstå som en paradox, men samtidigt som det utvalda barnet står för oskuld bär det på ett tydligt bagage. Död, sorg, sjukdom. Umbäranden av olika slag har kantat barnets väg.

Erfarenheterna öppnar för identifikation med betraktaren. Casper ter Kuile, som driver podden Harry Potter and the sacred text, har berättat att anmärkningsvärt många lyssnare har förlorat en förälder eller gått igenom andra svårigheter: ”Efteråt har de vänt sig till Harry Potter, det är därför böckerna betyder så mycket för dem. Det var en frälsande kraft i en svår tid”.

Med sin bokstavsdiagnos och med sin tidigare anorexi erbjuder Greta Thunberg dubbla möjligheter till igenkänning. Både upphöjd och mänsklig.