I söndagens gammaltestamentliga läsning berättas om denna kvinna. Hon heter Hanna. Hon ber till Gud i sin förtvivlan. Hennes bön handlar om att hon önskar sig ett barn och i den stunden säger hon till Gud att om det blir så, ska hon överlämna honom när han blir större till templet, så att han ska få tjäna Herren.
I ett annat tempel, i en annan tid står Maria tillsammans med Josef och Jesusbarnet. De följer Mose lag och gör det som ska göras denna dag.
En äldre man kliver fram. Han är fylld med profetisk skärpa. Han har fått se vad som ska komma och talar till Maria om barnet hon har i sin famn och den framtid som väntar.
Han ser i Jesus räddningen som Gud berett åt alla folk. Han talar till Maria om barnets framtid, även om det som sades måste varit oerhört svårt för Maria att ta in just då. Han talar om barnet som ett ljus med den underförstådda meningen att vara en kontrast till mörkret.
I vår tid är det många föräldrar som bär fram sina barn till dopet. I varje dophögtid överlämnas en människa i Guds händer. Där bes en bön om befrielse från mörkret och en dörr öppnas mot framtiden. Dopet blir en födelse från död till liv, från mörker till ljus.
Där ges en kallelse till att vara en Jesu lärjunge, att vara en som återspeglar ljuset från Kristus. När dopljuset tänds synliggörs det som sker. Den som följer Jesus ska inte längre vandra i mörker utan ha livets ljus.
Profetorden som sades till Maria i templet har gått i uppfyllelse. Jesus kom med räddning till alla folk, Israels tröst, Messias. Han blev världens ljus och kallar oss att vara ljus i honom. Att vara ljus innebär att brinna ner och förtäras.
Det kan låta hemskt men att jag blir allt mindre och att Kristus blir större, att han blir allt, är lärjungens bön och längtan. Paradoxen är den, att den som överlåtit sitt liv i Guds händer, får liksom livet åter, men nu med det nya perspektivet som handlar om att leva i Kristus.
Man kan säga att framtiden för den människa som är överlämnad i Guds händer alltid är ljus samtidigt som den kan vara oviss. Oviss i den meningen att vi inte vet vad det innebär att lämna över vårt liv i Guds händer innan vi gjort det.
Vår stund på jorden är nu. Vi vet inte något om morgondagen men vi kan som både Hanna och Maria överlämna det vi fått till Gud. Vårt liv, barnet vi bär, framtiden vi möter. Tänd ett ljus där du finns på söndag och påminn dig om verkligheten bortom lågan.
Kristus är världens ljus, han och ingen annan,
född i vårt mörker, född att bli vår broder.
Har vi sett honom har vi sett vår Fader.
Ära vare Gud.
(Nummer 37 i psalmboken)
Kerstin Oderhem
missionsföreståndare EFS
