Så när Jesus säger att lärjungen måste förneka sig själv och ta sitt kors, säger Jesus något om sig själv. Jesus visar med hela sitt liv hur han har kommit för att tjäna.
Längre fram i påskveckans berättelser talar Jesus med Gud Fader. Han säger, ”Inte som jag vill, utan som du vill.” Jesus blir den som genom sitt liv gestaltar vad tjänande är och som visar vart spåren går för den som vill följa honom.
På palmsöndagen är det fest och Jesus gör allt som behöver göras. Profeterna hade redan berättat om detta flera hundra år tidigare och nu går det som berättats om i uppfyllelse.
De som är insatta i skrifterna ska känna igen det som händer. Jesus gör inget i tystnad och i smyg, nej nu rider han in i Jerusalem på en åsna medan folket jublar.
Trots palmblad och åsneritt är det som om festen kommer av sig, för palmsöndagen doftar av både liv och död. Det kommer att smidas andra planer mot Jesus, planer som handlar om att förråda och att döda.
Det kommer ske i nattens mörker medan intåget i Jerusalem går i ljuset. På palmsöndagen ska Jesus hyllas!
Jesus, som om sig själv har sagt ”jag är vägen”, påbörjar nu i bokstavlig mening vägen till korset. Med öppna ögon om vad som ska ske, blir han en tjänare som kommer att ge allt, för att mänskligheten ska få leva.
Jag återvänder till texten jag burit med mig en tid, ”Den som vill gå i mina spår (…)” Det bänder i mig och jag ser att utan Kristus i mig är det omöjligt. Jag skönjer dopets verklighet som tar mig från död till liv.
Jag använder min fantasi och kliver in i bibeltexten, låtsas att jag också står där med ett palmblad i min hand. Jag ropar: ”Välsignad är han!” Jag spanar mot horisonten, jag ser att vägen är lång och går vidare.
Vad innebär det att gå vägen? Utan att nämna namn eller länder har jag mött dem, människorna som följer Kristus i en kontext där det är omöjligt och livsfarligt. Men mötet med Jesus har för dem blivit livsförvandlande och då finns det ingen återvändo.
Vägen går vidare trots utmaningar och svårigheter. Det är som om de alla skulle ha kunnat skriva boken om sitt liv med samma titel som Elise Winqvist.
Tvånget är inte tvång i destruktiv mening, utan det är att vara berörd och drabbad så att det inte finns någon annanstans att gå, än att gå i samma spår som Jesus Kristus.
Bländad av Ordets förintande ljus/ Måste jag sjunga min fattigsång./ Måste, måste – har inget val./ Saliga tvång! (Nils Bolander).
Kerstin Oderhem
missionsföreståndare EFS
