Mod att fortsätta leva judiskt

Vad är en bok mot en kamera? När Kyrkans Tidnings fotograf ska fånga hur hela familjen sjunger ur Barnens judiska sångbok blir de annars busiga bröderna Jonathan och Adam lite blyga. Föräldrarna får klämma i desto mer, i en vaggsång och en sång man sjunger inför sabbaten och några andra melodier. 

Det hindrar inte att det är tack vare sönerna som boken alls finns. 

Föräldrarna Mirjam Charas och Martin Östergren står för arbetet. Han är musiker och kantor i Fresta församling. Hon är violinist och fiollärare. 

Insåg att det inte fanns någon sångbok

Hon är också judinna. Ett arv som blev särskilt pockande när hon blev småbarnsmamma. 

– Jag ville sjunga judiska sånger för pojkarna. Jag kunde några men ville lära mig fler och letade efter en sångbok. Snabbt insåg jag att det faktiskt inte fanns någon, i alla fall inte för en svensk publik och inte för barn. Eftersom Martin gjort flera sångböcker tidigare var det inte långt till idén om att vi kunde göra en själva.

Martin Östergren har bakom sig sångböcker med både Evert Taubes och Alice Tegnérs sånger i fokus. Han började också tidigt jobba med böcker med inbyggd ljudspelare, där man trycker på en knapp och sången spelas upp.

QR-kod leder till sångerna

Samma pedagogiska tanke finns i Barnens judiska sångbok i form av en QR-kod som leder vidare till de inspelade sångerna. 

– Det har varit viktigt för oss. Även om man inte kan noter ska man kunna lära sig sångerna, ­säger Martin Östergren.

I övrigt har två faktorer varit bärande: rika illustrationer och bredd i urvalet. Sångerna, som till största delen är sorterade efter det judiska årets högtider, representerar olika judiska traditioner, var och en med sin musikaliska profil. 

– I de ashkenaziska melodierna hörs det östeuropiska arvet, i en sefardisk sång hör man de spanska rötterna. Och så finns kletzmerklangerna, de som många känner igen och associerar som typiskt judiska, säger Mirjam Charas.

Introducerar familjen för traditionerna

Traditioner som möts och samsas. Bokens princip är också Mirjam Charas och Martin Östergrens vardag. De tillhör en av de allt mer vanligt förekommande familjer där ena partnern är judisk och den andra inte. 

Mirjam Charas växte upp i en familj som inte var religiös men där sabbat firades varje fredag. Nu introducerar hon inte bara ­sönerna utan även maken i de ­judiska traditionerna. 

Martin Östergren säger att han nästan skäms över hur lite han har vetat om den judiska kulturen. 

– Det man lärde sig i min ­generation var ungefär att den judiska kulturen stannar vid Jesu död. 

Religiösa seder närvarande 

Han växte upp i ett genomsnittligt sekulariserat hem. Först sedan han blev småbarnspappa på nytt och livet som turnerande frilansmusiker blev för slitsamt, fick han jobb som kantor och därmed inblick i Svenska kyrkan.

– Allt eftersom jag lär mig mer om den judiska traditionen blir jag hänförd över vad som finns där och hur levande den är. Men när jag pratar med mina kolleger i församlingen om judiskt liv känns intresset inte särskilt stort, de flesta har helt enkelt ­dålig koll.

I jämförelse med ett vanligt svenskt perspektiv är de religiösa sederna nog mer närvarande i  familjen, säger Mirjam Charas. 

Har kämpat för att skolan ska berätta

Hon är van vid minoritetspositionen som det innebär att vara jude i en kristen majoritetskultur. Rollen innebär utsatthet. Men den ger också handlingskraft, om än sprungen ur ett slags nödvändighet.

– Att mina barn ska få ta del av sitt judiska arv beror helt på mina ansträngningar. Det finns ingen i majoritetssamhället som hjälper dem. Vi har kämpat för att förskolan och skolan ska berätta om judiska högtider, men det går sådär. 

Hon berättar om hur hon mötts av lärarnas argument att skolan inte pratar om religion med små barn eftersom de inte förstår sådant. Men, säger hon till Kyrkans Tidning, deras son Jonathan vet vem Jesus var. Han vet att Jesus var jude och att kristna tror att han var Messias, men att de som är judar inte tror det.

– Det stämmer inte att barn har svårt att förstå religion. Jonathan vet redan en massa saker, säger Mirjam Charas.

Exemplet faller in i bilden som flera forskningsstudier ger, nämligen att den sekulära normen är stark i svenska klassrum. 

Nytt sätt och ta del av ett påskfirande

För Martin Östergrens del pågår nu upptäckter på flera håll; ­han lär känna två religioner ­samtidigt. Genom jobbet i kyrkan har han följt den kristna ­påsken på ett helt nytt sätt och fått ta del av ett påskfirande som innehåller betydligt mer än det sekulära firandet med godis och ägg.

Han vet också att den kristna traditionen, precis som det judiska högtidsbordet med alla sina djupt symboliska rätter och ingredienser, rymmer ritualer som kopplar nu med då.

– Jag minns hur vår förre kyrko­herde efter pandemin sa ”som jag har längtat efter att få fira nattvarden!”. Jag tyckte det lät så konstigt, ungefär som att det var en fest att äta torr oblat och dricka druvjuice. Nu förstår jag mer och vet också hur judendomens pesach och den kristna påsken är kopplade till varandra, säger Martin Östergren.

Något behov att konvertera har han inte.

– Mitt utforskande rör sig inte på det planet. Men det är otroligt spännande att få ta del av de judiska traditionerna och jag vill verkligen att våra killar ska få den identiteten. Det går ju förlorat annars.

Hoppas boken ska nå en bredare grupp

Boken är tryckt och klar. Den primära målgruppen är judiska familjer som liksom Mirjam Charas och Martin Östergren vill föra vidare ett religiöst och kulturellt arv. Kanske kan den även inspirera till barnkörsverksamhet i de judiska församlingarna – någon sådan finns inte i Stockholm.

De hoppas också att den når ut i vidare cirklar. Stockholms stad har redan köpt in boken till samtliga bibliotek. Och vore det inte fint om Svenska kyrkans församlingar ökade bildningsnivån när det gäller den judiska sångskatten?

Inte minst borde skolorna haka på, tycker Mirjam Charas. De har en skyldighet att fånga upp minoriteter, säger hon, och lägger till:

– Där hoppas jag att det kommer finnas intresse bland musiklärare.

Känns extra viktig nu

Arbetet med Barnens judiska sångbok påbörjades för mer än ett år sedan, långt innan kriget mellan Israel och Hamas. När boken nu kommer ut råder ett annat läge. Mirjam Charas hoppas att opinionen kring kriget inte påverkar hur boken tas emot och att bibliotek och andra arrangörer inte räds för att boka henne, maken och deras musikerkolleger för spelningar där de framför sånger ur boken.

– På ett sätt känns boken extra viktig nu. Jag tror att det är många som inte vågar fira traditioner eller leva judiskt på samma sätt som tidigare. Förhoppningsvis kan boken vara en inspirations- och kunskapskälla som ger människor mod att fortsätta leva ett judiskt liv.