3 böcker om Jesus

Den här boken gavs ut 1997, översatt från franskan, och har sedan tryckts en gång till av förlaget 2006. Den är läsvärd framför allt av två skäl: Den söker uppriktigt efter en relation till den uppståndne Kristus och den resonerar intressant kring vad treenigheten egentligen innebär. På vilket sätt förhåller sig Fadern, Sonen och Anden till varandra. Och det gudomliga och mänskliga hos Jesus?

Den anonyme författaren skriver i sitt 1950-tal, och på ett par ställen nämner han i förbigående ”judarna” på ett oreflekterat antitetiskt sätt. Men förlåter man honom detta, kan man låta sig inspireras till ett innerligare hopp och en djupare tro. En fin metod som författaren testar är att då och då – som i ett rollspel – vända sig till Jesus i ett dutilltal och ibland tala till sig själv med Jesus röst. Paulus råd är bra vid läsning av all kristen litteratur: Pröva allt, behåll det goda.

En internationellt erkänd forskare i Nya testamentets exegetik som förstår vikten av att skriva kort och enkelt. Resultatet är James D G Dunns lilla volym om Jesus sedd genom evangelierna och Apostlagärningarna. Man kan tänka sig att såväl nykonfirmerade som vana kyrkobesökare kan ha utbyte av denna handfasta och lättlästa genomgång.

Dunn skriver om hur de olika evangelierna skiljer sig åt och varför. Om mirakelberättelser och liknelser, hur Jesus omnämns och ser på sig själv och om korsfästelsen.

Del två med underrubriken ”Vad kan vi tro om hans uppståndelse?” är ett resonemang om bland annat den tomma graven och de olika vittnesberättelserna. Allt framfört i hoppfull anda men helt utan sentimentalitet.

Det är svårt det här med nåden. Inför präst- och diakonmötet i Växjö stift 2018 gavs boken Tolv möten med Jesus ut. Tolv präster och diakoner betraktar Jesus ur olika synvinklar. Boken blir i sig en illustration av hur Svenska kyrkan pendlar mellan att predika ett kärleksfullt budskap om Kristus som försonar – och att tala med rynkad panna och andemeningen att vi kristna måste skärpa oss.

Därmed inte sagt att pendlingen inte kan vara intressant och fruktbar. Det är den i denna antologi. Särskilt utbyte hade jag av Erik Sidenvalls, Anette Geyers och Kerstin Oderhems texter.