”Allt handlar inte om mig”

Tänk om ett liv i enkelhet faktiskt är Guds uppgift till just oss i dag. Maria Küchen möter en hantverkare och rannsakar bilden av luthersk kallelse.

De lutherska stororden. Del 2 av 3. Andra delen: KALLELSEN

En hantverkare från Kroatien berättade nyligen för mig om ett renoveringsjobb som gjorde honom beklämd. Han skulle bygga om ett badrum. Familjen som hade städslat honom ogillade sitt halvsekelgamla helkaklade badrum med inbyggt badkar i en nisch. De ville ha duschkabin, en liten bastu, nytt fristående badkar och mosaik-klädda väggar.

Med sorg i hjärtat började min kroatiske bekant bända loss kakelplattor som satt som berget. Att demolera kvadratmeter efter kvadratmeter felfri badrumsinredning gjorde ont i honom:

”Jag får bra betalt och jag behöver pengarna. Men det där inbyggda badkaret, det var fint. Badrummet var vackert. Det skulle ha fungerat bra i hundra år till. Jag tycker inte man ska kakla om hemma bara för att man kan.”

Han fick mig att se att det finns en rundgång i mitt begär. Rundgången leder till konsumtion som självändamål. Varför köpa en påse godis, ett onödigt plagg, en ny badrumsinredning? För att jag kan!

Nåja, ”kan” och ”kan”. Ett nytt badrum kan jag bara drömma om och drömmen blir ointressant eftersom den är ouppnåelig för mig. Det är överkonsumtionen av sådant jag faktiskt har råd med som lockar, men Gud kallar mig knappast att överkonsumera.

Eller gör Han det?!

Vad skulle Luther säga?

Det funderar jag på medan jag läser teologen Karin Johannessons bok Reformation i fem rum – omklädningsrummet, väntrummet, seminarierummet, vardagsrummet, kyrkorummet.

Dessa påtagliga samtida rum får representera missnöjet, ångesten, tron, kärleken och hoppet. Den som just har löpt drygt åtta mil på skidor borde vara belåten med sin insats, tycker man, men omklädningsrummet efter vasaloppet blir i stället i Johannessons text ett missnöjets rum. De flesta där inne anser att de borde ha gjort bättre ifrån sig.

Att ständigt strävsamt och självuppoffrande kräva mer av sig själv, vad man än har lyckats med, det sägs ofta vara lutherskt. I Luthers anda – be och arbeta! – kämpar vi skandinaver vresigt vidare i skidspåret, på jobbet eller i familjen, även när vi hade kunnat nöja oss med det vi redan åstadkommit.

En gång gjorde det många av oss till ihärdiga småbönder. I dag, i ett land av materiellt överflöd, kanske det skapar alltför ihärdiga konsumenter. Men om nu överkonsumtion precis som överdriven pliktmoral är resultatet av ett lutherskt driv, betyder inte det att dagens överkonsumenter och gårdagens pliktmänniskor har missuppfattat Luther?

När Luther upphöjde vardagens enkla möda och lyfte fram bön och arbete som rättesnöre, så talade han kanhända inte främst till de hårt arbetande. Så har jag åtminstone uppfattat lutherforskaren Berit Stolt, som nämns både i Johannessons bok och i Per Svenssons gedigna Luther-biografi Frihet, jämlikhet, revolution. Luther talade kanske till sina likar i en urban kontinental medelklass som levde gott – så gott att de riskerade att glömma heligheten i det enkla.

I så fall kan man hos Luther läsa in något helt annat än en uppmaning till självändamålsenlig strävsamhet – en strävsamhet som i samtidens välfärd muterar till överkonsumtion av badrumsinredningar. Man kan läsa in en kallelse att leva enkelt. Tänk om ett liv i enkelhet faktiskt är Guds kallelse till just oss här i Skandinavien i dag!

Ja, tänk. Somliga behöver i så fall inte höra Guds röst i sina liv och göra aktiva val för att följa den kallelsen. De lever enkelt för att de måste.

I finländska Hufvudstadsbladet berättar en pensionär:

”Jag skulle gärna gå till frisören någon gång. Eller ut och äta, på teater eller gå med barnbarnen till nöjesfältet. Sådant måste jag lämna bort. Och vissa som behöver mediciner är verkligt illa ute. De har inte råd att äta ordentligt. Många har inte pengar till bussen och då dör det sociala livet ut.”

I ljuset av hennes ord förstår jag bättre Bibelns uppmaning att inte gå i säck och aska under fastan om man inte behöver. Att appropriera andras ofrivilliga brist och nöd genom att basunera ut sin egen självvalda konsumtionsvägran, det är inte så lite förmätet.

”Luther förstod att vår rättfärdighet inte kretsar kring oss själva utan kring Jesus” skriver Karin Johannesson. Hon skildrar hans insikt som ett slags kopernikansk vändning. Planeterna kretsar inte kring jorden utan kring solen. Allt handlar inte om mig. Väljer jag att leva enklare än jag måste, då sker det inte för att jag ska kunna visa upp det som om det vore ett nyrenoverat badrum.

Jag gör det i Jesu namn för skapelsens skull. Det är ingen nyhet att skapelsen inte orkar med mer överkonsumtion. Bortbändandet av kakel från väggarna i ett helt fint badrum är destruktivt även i det perspektivet, och vad gör det med själen?

”Mitt kall är ju att bygga upp”, sa min kroatiske bekant. ”Det skär i själen att förstöra.”

Att skickligt inreda hus och hem var för honom lite mer än enbart ett sätt att tjäna pengar och förverkliga sig själv. Det förvånade mig en aning. Det är ovanligt i dag att beskriva sitt arbete som ett kall. Men kanske är det en bra idé att återupprätta arbetet som kallelse.

Inte så att människor fromt och stillatigande ska uthärda underbetalda eller kränkande arbeten där kropp och själ urgröps, men vi är kallade att älska varandra. För vissa av oss kanske arbetet i sann luthersk anda kan få vara en kärlekshandling.

I sin bok beskriver Per Svensson Luthers kallelsetanke, att vi alla har en vocatio, en förpliktelse som Gud gett oss och som är nära knuten till vårt yrke. Som belägg citeras Berit Stolt:

”Det ord som i dag på tyska betyder yrke: ’Beruf’, går tillbaka på Luther och var från början hans översättning av latinets vocatio. Det tyska ordet för ’kalla’ är ’rufen’ (jfr svenskt ’ropa’).”

Kallelsen att bejaka det enkla och göra gott för andra, snarare än att strävsamt överprestera och överkonsumera, kan kort sagt mycket väl manifesteras på jobbet. Och jag kan avstå från att skapa stress genom att för min lön leja hantverkare som i onödan demolerar mitt badrum. I stället kan jag koppla av efter dagens värv genom att kärleksfullt minnas det förflutnas hantverkare. Är jag lyckligt lottad byggde de ett så bra badrum i mitt hus att kaklet sitter stenhårt fast på väggarna än.

Böcker:

Frihet, jämlikhet, revolution, Per Svensson. Weyler förlag.

Reformation i fem rum, Karin Johannesson. Verbum.

Maria Küchen

Taggar:

Luther
0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.