Det råder ingen universell överenskommelse om ordet andlighets exakta definition. Historiskt sett var andlighet knuten till en religiös omvandlingsprocess för att återskapa människans ursprungliga, gudomliga natur. Denna förståelse av andlighet var central inom tidig kristendom, där den associerades med ett liv fokuserat på den Helige Ande. Under senmedeltiden utvidgades termen för att omfatta även mental och inre utveckling.
I modern tid har begreppet andlighet anammat influenser från olika religiösa traditioner och utökats till att innefatta ett bredare spektrum av upplevelser. Det inkluderar element från esoteriska och religiösa traditioner. Nutidens tolkning av andlighet tenderar att betona en subjektiv upplevelse av en helig dimension, och innefattar ofta de djupaste värderingarna och meningarna som människor lever efter. Detta kan innebära en tro på en övernaturlig verklighet, personlig tillväxt, en strävan efter en ultimat eller helig mening, religiösa upplevelser, eller en utforskning av ens egen inre värld. Andlighet har i modern tid ofta kommit att separeras från organiserade religiösa institutioner, vilket återspeglar ett mer personligt sökande efter mening och förståelse.
