Ämbetsfrågan inte en jämställdhetsfråga

Jag läser i Kyrkans Tidning nummer 45/19 två intressanta artiklar. Först behandlas det faktum att det är en kraftig minskning av anställda inom våra profilyrken samt att det är allt fler vakanser inom profilyrkena.

Kyrkostyrelsens arbetsutskott ska behandla denna fråga vid dess möte i november. Klokt!

På nästa sida funderar tjänstemän på kyrkokansliet hur man ska kunna ändra kyrkoordningen så att det blir ordning i ämbetslinjen.

Rune Imberg ses som ett stort problem när han inte respekterar den episkopala ordningen som är grunden för vår kyrka.

Tanken infinner sig blixtsnabbt för den som är väl förtrogen med kyrkans konflikter och historia: finns det inte ett samband mellan den kraftiga minskningen av våra profilyrken och konflikten i ämbetsfrågan?

Jag är präst och kan på rak arm räkna upp ett tiotal präster som nekats vigning i Svenska kyrkan på grund av ämbetsfrågan.

I vårt pastorat bjöd vi in den kvinnliga och nyligen disputerade prästen Johanna Andersson. Hon är känd för sitt frimodiga ställningstagande i ”Mitt kors-uppropet” 2016 som samlade mer än 10 000 namnunderskrifter till försvar för de martyrer som levt i Mellanöstern, kyrkans vagga.

Hon sade att det inte är en framkomlig väg längre att neka de unga män som bär på en kallelse att bli präster bara för att de har en avvikande åsikt i ämbetsfrågan.

Låt oss vara lite ödmjuka och lyssna på påven Franciskus som i katolska kyrkan säger att ämbetet är förbehållet mannen så som det ser ut i dag.

Vi behöver därmed inte ändra ämbetssyn men vi behöver bli ödmjuka med att Svenska kyrkan är i minoritet i denna fråga.

Jag känner flera fantastiska kvinnliga präster. Ämbetsfrågan är inte en jämställdhetsfråga. Det menar även Dag Sandahl, den främste kännaren av debatten om kvinnliga präster i sin bok En annan kyrka (Gaudete förlag, 2018).

Ämbetsfrågan handlar om en trohet mot kyrkans ämbetsstruktur genom 2 000 år. Läs också Johanna Anderssons avhandling Den nödvändiga manligheten (2019) där hon argumenterar för både en kvinnlig ämbetsbärare samt för en annan, mer ödmjuk utgångspunkt i mötet med de män som bär på samma ämbetssyn som Rune Imberg. 

Jag prästvigdes 2004 och har lovat att samarbeta fullt ut med alla präster oavsett kön. Det gör jag i trohet mot denna kyrkas ordning men jag bär fortfarande på ämbetssyn som inte är ”in accordance” med samma kyrka.

Sparka ut mig om ni vill. Bring it on. Om jag skulle gå samma öde till mötes som Imberg så har Svenska kyrkan ett problem mindre med en avvikande uppfattning. Samtidigt har kyrkan en vakans mer i en kyrka som behöver alla av god vilja.

Karl-Henrik Wallerstein