Arbetsmiljön beror inte på ledarskap utan kultur

REPLIK

Marcus Romedahl lyfter frågan om Svenska kyrkans arbetsmiljöproblem, och riktar en kritisk udd mot kyrkomötets politiska ledning. Problemen, som också facken återkommande framhåller, sägs vara betydande. Frågan är inte ny. Under lång tid har det hävdats att arbetsmiljön i Svenska kyrkan är dålig.

Är det så? Att medarbetare är sjukskrivna eller på olika sätt mår dåligt kan ha många orsaker; allt beror inte på arbetsgivaren, medarbetare eller dålig arbetsmiljö. De senaste decennierna har det gjorts betydande satsningar på chefs- och ledarskapsfrågor och dito utbildningar. Ändå återkommer frågan om den dåliga arbetsmiljön. Varför? 

Jag menar att detta inte i första hand är ett ledarskapsproblem, utan bottnar i en organisationskultur.

Varje organisation har en viss organisationskultur. Så också Svenska kyrkan, och den har formats över tid. Tidigare under 1900-talet bedrevs arbetet av präst (som oftast var en ensam kyrkoherde), skolkantor och klockare. Till sin hjälp hade prästen ofta sin hustru, ”prästfrun”, och andra frivilliga, som i och för sig kunde vara många. När pengarna började komma in ökade anställningarna och de frivilliga medarbetarna blev färre eller förpassades till andra delar av församlingsarbetet. Nu skulle arbetet bedrivas professionellt, av utbildad personal. Kyrkoherden gick från att leda frivilliga till att leda anställda. Skillnaden är inte liten.

Många som anställdes hade tidigare, trots önskan om utbildning och professionalitet, varit frivilliga. Engagemanget gick över i en anställning, med eller (ofta) utan utbildning. Med sig tog man de ideellas kultur av frivillighet och att göra vad man vill när man vill, men till anställningen adderades en mängd rättigheter: utöver lön, reglerad arbetstid, krav på arbetsmiljö etcetera.

Svenska kyrkans organisationskultur präglas enligt min uppfattning främst av frivillighet – och därmed lika mycket av ofrivillighet – snarare än den präglas av den anställdes rättigheter och skyldigheter, som på arbetsmarknaden i övrigt. Detta leder till medarbetarstyrda organisationer där den anställde av hävd har möjlighet att göra vad han eller hon vill eller inte vill, oavsett vad ledningen säger. Detta är naturligtvis en grogrund för konflikter.

I ovanstående ligger Svenska kyrkans arbetsmiljöproblem. Många av de senaste årens utköp av kyrkoherdar kan likaså få sin delförklaring i detta förhållande: medarbetarstyrda organisationer går inte att leda. I förlängningen blir detta en fråga om professionalism, eller snarare frånvaron av sådan. Redan en kortare prövotid på andra delar av arbetsmarknaden skulle kunna fungera som en ögonöppnare för många medarbetare. Medarbetare i Svenska kyrkan borde i större utsträckning betänka de många gånger goda och generösa villkor som präglar våra anställningar.

Man kan tala om arbetsmiljöproblem i Svenska kyrkan, men om man tror att orsaken primärt är arbetstid, att flertalet arbetar för mycket, helgtjänstgöring, obekväma tider, dåliga stolar, frånvaron av höj- och sänkbara skrivbord, och att  ösningen skulle vara att addera ännu fler rättigheter, då skjuter åtgärderna över målet. Det är missriktat och träffar varken orsak eller symptom.

Strukturer kan enkelt ändras, men en organisationskultur sitter djupare. Det är mot denna fokus ska riktas, och det är denna som är roten till många problem.

Markus Hagberg, kyrkoherde i Södra Kållands pastorat, prost