Arbetsmiljön i Svenska kyrkan borde vara en större politisk fråga

Arbetsmiljön var en av Socialdemokraternas viktigaste valfrågor i kyrkovalet 2021. I sitt nationella valmanifest deklarerade de: “Alla anställda i Svenska kyrkan ska ha rätt till en god arbetsmiljö, något annat kan vi socialdemokrater aldrig acceptera.” S gick till och med så långt att utlova att Svenska kyrkan ska vara ett föredöme när det kommer till psykosocial arbetsmiljö.

Det återstår väl kanske en del att ta tag i innan Svenska kyrkan blir ett föredöme vad det gäller arbetsmiljön?

Dagens Nyheters granskning av utköpen inom kyrkan 2014 skapade en nationell debatt, där den generella arbetsmiljön hamnade delvis i fokus, och konflikter ansågs vara en bidragande orsak till de uppmärksammade utköpen. Enligt en rapport finansierad av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation 2017 om präster och diakoners psykosociala arbetsmiljö drogs dock slutsatsen att det “inte finns några omfattande brister i den psykosociala arbetsmiljön inom Svenska kyrkan”.  I Försäkringskassans kartläggning 2020 sticker dock präster och socionomer återigen ut rejält bland de akademikeryrken som löper förhöjd risk att få långvarig utmattningssjukdom och bli långtidssjukskrivna. Det är tydligt att det på sina håll finns stora problem med anställda som mår dåligt och hög personalomsättning på sina håll. Det måste tas på allvar.

Det är besynnerligt att kyrkans arbetsmiljö inte diskuteras mer från politiskt håll. Det är bra att Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation håller utbildningar för förtroendevalda och kyrkoherdar om vad arbetsmiljö är för något. Men politiken behöver också göra sitt. Vad tas för politiska initiativ för att skapa en god arbetsmiljö? Det finns säkert många obekväma beslut att fatta. Kanske finns det rätt stora stenar att vända på vad beträffar kyrkans organisation?  “Rollklarheten” beskrivs i SKAO:s rapport från 2017, och där kan man ju fundera över, sju år senare om saker kunnat underlättas om församlingsherdarnas funktion och mandat definierats tydligare i kyrkoordningen. Stiftens möjlighet att utöva tillsyn mot församlingarna är begränsade när personal far illa och nästan omöjligt om inte ett kyrkoråd själva erkänner problemen.

Det har från nationell nivå investerats en del politiskt kapital i kompetensförsörjning och satsningar på att rekrytera framtida medarbetare till kyrkans profilyrken. Men vad gör den politiska nivån för att få ner sjukskrivningarna och utmattningarna, och få de goda medarbetarna vi har att vara kvar? Det gäller både profilyrkena men det finns också riktiga trotjänare ute i församlingarna och på kyrkogårdsförvaltningarna som vi måste vara oerhört rädda om. Den kunskap som finns där ute går inte ersätta.

Frågan återstår dock med ett år kvar till valet. Har Svenska kyrkan hunnit bli ett föredöme när det gäller arbetsmiljö ännu? Socialdemokraterna sitter i styrande ställning i de flesta storpastorat och stiftsstyrelser. Och på nationell nivå har Wanja Lundby-Wedin och Jesper Eneroth varit kyrkostyrelsens förste vice ordförande och majoritetsledare i snart ett decennium. 

Socialdemokraterna har med sin starka ställning i kyrkomötet en väldigt god möjlighet att driva på förändringar och driva opinion för att förbättra arbetsmiljön för Svenska kyrkans anställda; genom att skriva och få igenom motioner som ger konkreta förslag på ändringar i kyrkoordningen. Vad har Socialdemokraterna egentligen gjort för att säkerställa en god arbetsmiljö och förbättra arbetsmiljön sedan förra valet?

Marcus Romedahl, ledamot i kyrkomötet (Fria liberaler i Svenska kyrkan)