Att dra ett streck över

REPLIK

Jag tackar Tony Larsdal för hans svar (12 juli) på min artikel om äktenskapsbryterskan.

Jag föreslog i min artikel att lägga ett tunt streck över hela texten om äktenskapsbryterskan i Johannes 8 då den saknas i viktiga handskrifter: De skriftlärda och fariséerna kom med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott (osv).

Tony Larsdal anser att den lösning är bra som redan används i Bibelutgåvor det vill säga att inkludera historien om äktenskapsbryterskan på sin vedertagna plats i början av Joh. 8, ”men sedan förklara i fotnot eller med klamrar att den har haft en egen väg in mellan Bibelns pärmar.” Tony Larsdal avvisade därmed mitt förslag att lägga ett tunt streck över texten.

Är klamrar och fotnoter verkligen det bästa sättet att redogöra för problemet med texten om äktenskapsbryterskan?

Den tyske filosofen Martin Heidegger betonade vikten av att väcka människan.

När det gäller bibelläsning bör översättare inte göra läsarna passiva genom att leverera en färdig text. Klamrar och fotnoter uppmuntrar till gäspning. Ett tunt provocerande streck över en helig text kan vara ett hjälpmedel till att väcka läsaren. Läsare ska inte göras passiva utan i stället göras mer insatta, kunniga och mer medvetna. Det ger också en trygghet och säkerhet.

Den delvisa överstrykningen har även ett varnande och informerande syfte. Överstrykningen betyder: ”Var med nu! Här finns något textkritiskt intressant. Texten saknas i några gamla handskrifter. Här får du själv ta ställning till textens autenticitet. Det finns argument såväl för som emot.”

Är Johannes författaren till historien om äktenskapsbryterskan? Det är läsarens inre röst som får bestämma och inte forskningens konsensus.

Heidegger sade att var och en borde lyssna på ”vännens röst som varje människa bär inom sig”. Bibelöversättaren kan vara en hjälpande hand som hjälper till att väcka läsarens inre röst - den primära vännen - utan att bestämma åt henne.

När du, läsare, kommer till texten med den delvisa överstrykningen, har du tre val:

1. Du kan bestämma dig för att texten skrevs ned av Evangelisten Johannes.

2. Du tycker att historien om äktenskapsbryterskan inte ska vara i Bibeln. Då kan du mentalt avlägsna texten.

3. Du har tagit till ditt hjärta Mästarens uppmaning ”att inte döma”. Du behöver inte ta ställning om textens autenticitet. 

Den delvisa överstrykningen inbjuder också till reflektion över frågan ”vad en Bibel är” då historien om äktenskapsbryterskan saknas i biblarna från 300-talet, Sinaticus och Vaticanus. Den lyser med sin frånvaro även i de tidigare 200-tals papyrerna P66 och P75 (vilket kan ha fullt rationella förklaringar).

Tony Larsdal föredrar Bibeln såsom den såg ut på 400-talet (och framåt) då man inkluderade historien om äktenskapsbryterskan.

Undertecknad är inte en förespråkare för en Bibel från 300-talet.

Jag vill ha ”både och”. Jag vill ha båda varianterna av Bibeln.

Det tunna strecket över texten om äktenskapsbryterskan erbjuder denna möjlighet till läsaren: Om du föredrar den tidigare Bibeln kan du mentalt radera texten.

Om du, likt Tony Larsdal, har en preferens för 400-tals biblar, kan du omfamna texten.

Det är sant att en senare bibel, säg från 800-talet, kan ha en bättre förlaga än både Sinaiticus och Vaticanus.   

Syftet är att bibelläsare ska bli kunniga och insatta i såväl form som innehåll. Och till formen hör ett medvetandegörande sätt att förmedla den textkritiska situationen vid olika tillfällen. Det hör ju också till trygghet vid Bibelläsningen att vi är så informerade som möjligt. Små textkritiska problem (som summan av alla små variationer) kan ju ibland tas som intäkt för att NT som helhet skulle vara otillförlitligt. 

Den delvisa överstrykningen över texten om äktenskapsbryterskan har också en symbolisk innebörd. Tänk på uttrycket ”dra ett streck över det som har varit”. Det betyder ”glömma” och ”förlåta”.

Ja, Jesus förlät äktenskapsbryterskan. Han drog ett streck över hennes synd. Överstrykningen kan få symbolisera vår Frälsarens förlåtande gest:

När Jesus blev ensam med kvinnan frågade han henne: ”Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.”

Jesus sade till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Överstrykningen förklarar vad förlåtelse är: att dra ett streck över synd.

Vi påminns om den totala förlåtelsen när prästen säger: ”Till dig som ber om dina synders förlåtelse säger jag på Jesu Kristi uppdrag: Du är förlåten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Amen.”

Sammanfattningsvis: Vad ska den delvisa överstrykningen förmedla till dig?

Du erbjuds att ta ställning till frågan huruvida historien om äktenskapsbryterskan är autentisk eller ej. Din medbroder eller medsyster ska inte döma dig ifall ni kommer till olika slutsatser. Om Gud hade velat göra textens status säker, hade Han gjort det.

Du inbjuds också att reflektera över ”vad en bibel är” då berättelsen om äktenskapsbryterskan saknas i biblarna från 300-talet. Begreppet ”bibel” är inte monolitiskt, hugget i sten, med en enda mening, utan den heliga texten såg annorlunda ut under olika tider.

Det tunna strecket är också en visuell påminnelse att dagligen tillämpa förlåtelse.

Låt oss dra ett tunt streck över texten om äktenskapsbryterskan på samma sätt som Jesus drog ett streck över hennes synd.

Kalle Lundahl,
 fil. dr. i klassisk grekiska