Bro mellan det inre och yttre

Som i ett spänningsfält mellan brister och insikter tänker jag i svallvågorna efter den senaste tidens rapporteringar  i media, i bland annat Sydsvenskan och Kyrkans Tidning, om den psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön i Svenska kyrkan och Malmö pastorat.

Endast en falsk profet skulle ropa att allt står rätt till. Skulle bristerna och problemen med organisation, hierarkier, tystnadskultur, osynliggöranden och skevhet förnekas skulle problematiken växa och fördjupas likt ett gift. Hellre då att se och komma till insikt, förändringar och konstruktiva lösningar. Inte är vi en sekt utan vi bygger än en demokratisk folkkyrka med evangeliet och reformationen som klangbottnar. Ibland behövs mod och civilkurage, att stå upp och säga sin mening även om den inte är så väldigt populär och inte minst att våga svåra dialoger.

Arbetsmiljön är en gemensam och ömsesidig angelägenhet som till viss del handlar om relationer och  kommunikation  - från det allmänna prästadömet som i sig måste upprättas, till präster, församlingsherdar kyrkopolitiker och förtroendevalda.

Kyrkoherden i respektive pastorat är emellertid högsta chef och ska enligt kyrkoordningen leda verksamheten samtidigt som hen har ett visst tillsynsansvar som getts av biskopen.

Det är både klokt och förtroendeingivande att kyrkoherden i Malmö pastorat, Sveriges största, Gunilla Hallonsten inte förnekar problemen. Snarare vill Hallonsten gå till botten med problematiken, identifiera den och högprioritera för att finna konstruktiva lösningar (Se till exempel en längre intervju på hemsidan för Sv kyrkan, Malmö)

Trovärdiga blir vi just med större och djupare utforskande av oss själva och tros- och livsåskådningen. Bortom förnekelse, inbillad fromhet och självgodhet. Det går en bro mellan det inre arbetet och det yttre. Och kärlek som tvättas av tårar kommer alltid att bli evigt ren och trogen för att anknyta till profeten Kahlil Gibran.

Susanne Liljedahl
Gudstjänstvärd och kulturskribent