De som röstade för motionen ser inte konsekvenserna

Anders Brännström förtroendevald i Uppsala pastorat och Uppsala stift

Vi som inte vill ha utrensningar som en del av Svenska kyrkans metoder behöver nu samla kraft för att i stället kärlek, gemenskap och samarbete ska prägla kyrkan.

”Krisen undanröjd – i alla fall för den här gången”. Den rubriken hade ledaren i Kyrkans tidning efter att kyrkomötet med 15 rösters majoritet hade beslutat att inte anta förslaget att avkraga präster vars samvete inte medger att de viger samkönade par. Hur ska de delar av kyrkan agera som vill att vi inom kyrkan ska uppskatta och respektera att människor är och tycker olika?

En första tanke är att utgå bara från den första delen av rubriken ”Krisen undanröjd” och lägga frågan åt sidan för att ägna kraft åt andra viktiga frågor i kyrkan. Det skulle vara ett stort misstag. Med rubrikens andra del i åtanke behöver vi i stället aktivt arbeta för att inte en polariserande och ytterligare splittrande valrörelse gör att ett nytt förslag röstas genom av kyrkomötet om fyra år. Många av Svenska kyrkans medlemmar är dessvärre inte särskilt engagerade i kyrkan. Många har mycket vaga begrepp om församlingarnas syften och uppgifter. Däremot kan alltför många låta sig lockas av populistiska slagord som ”Det tror XXX att präster ska tvingas viga samkönade par, vi lever ju inte på medeltiden”.

Om vi lyfter blicken är det viktigaste i själva vigselfrågan att alla som älskar varandra och vill vigas i Svenska kyrkan ska få göra det. Inte bara få göra det utan de ska få en fin och minnesvärd högtid. Det har kyrkan uppgift att tillhandahålla, har alltid tillhandahållit och kommer att tillhandahålla också i framtiden enligt Svenska kyrkans företrädare.

Frågan gäller alltså inte själva verkställandet utan något annat, något för Svenska kyrkan mycket farligt. Jag beklagar att de som skrev motionen till kyrkomötet och de som röstade för den inte förmår att se konsekvenserna av det de förespråkar. I grunden handlar det om att i Svenska kyrkan börja registrera vad olika människor har för åsikt och att sedan utrensa dem som inte tycker som andra. Innan en sådan väg beträds behöver några frågor besvaras:

Hur ska utrensningen organiseras? Ska alla präster skriftligt intyga att de är villiga att viga även samkönade par? Ska register upprättas och hur ska de hållas aktuella?

Ska ett system införas för att belöna angivare som rapporterar de präster som har givit uttryck för betänkligheter att viga samkönade par?

Vilken är nästa åsikt, beteende eller övrig avvikelse som ska utrensas ur Svenska kyrkan?

De som står bakom förslaget reagerar med säkerhet på frågorna som att jag överdriver, svartmålar och drar saken till sin spets. Det är förväntat. Men det är frågeställningar som alla organisationer i alla tider som har valt att rensa ut oliktänkande behöver lära sig att hantera. Det är väl ändå så att fattade beslut ska genomföras?

Den sista frågan är kanske allra viktigast. Vad kommer efter det första beslutet? Vilka ska vara oroliga för att rensas ut nästa gång, om kyrkan beträder den nya vägen? Vilka kommer att känna att de behöver dölja sin uppfattning och övertygelse för att inte bli föremål för nästa utrensning? I Johannesevangeliet säger Jesus Kristus ”Den som kommer till mig ska jag inte visa bort”. Då kan det inte vara Svenska kyrkans och dess förtroendevaldas uppgift att hitta metoder för att visa bort vissa av dem som har sökt sig till gemenskapen med Jesus Kristus i Svenska kyrkan.

De som skrev och röstade på förslaget att avkraga delar av prästerskapet kommer att samla nya krafter till nästa kyrkoval och försöka locka till sig stora delar av de röstande. Ett tydligt krav om de lyckas är att genomföra löften och förespeglingar som gavs under valrörelsen.

Vi som inte vill ha utrensningar som en del av Svenska kyrkans metoder behöver samla kraft för att i stället kärlek, gemenskap och samarbete ska prägla kyrkan. Vi behöver se till att vi som kyrka uppfyller våra syften, löser våra uppgifter och att vi klarar av att hantera att vissa människor har en annan uppfattning i vissa frågor.

Jag hoppas att den här frågan kommer till en lösning som gör att jag även i framtiden, trots att mina uppfattningar och bevekelsegrunder inte alltid överensstämmer med andras, får uppleva Svenska kyrkan som mitt andliga hem.

Till sist: Vi får aldrig någonsin glömma att många perioder i världshistorien som har slutat med övergrepp och förföljelser, började med att man ogillade att vissa inte tyckte eller gjorde som alla andra, tog avstånd från och försökte utesluta i stället för att innesluta.

Anders Brännström
förtroendevald i Uppsala pastorat och Uppsala stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

9 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Eftertänksamhet, i viktiga frågor
Det är viktiga frågor. Vi behöver verkligen vara varsamma och eftertänksamma, precis som du säger. Samtidigt påminner ju frågan lite om "kvinnoprästfrågan". Där krävs väl idag att alla som vill vigas till präster fullt ut måste lova att de kan samarbete med såväl kvinnor som män? Och samma sak med sexuell läggning. En blivande präst måste väl lova att den kan samarbeta med alla präster, oavsett sexuell läggning? Då borde det väl, i analogi med det, kanske vara dags snart att alla prästrepresentanter för Svenska kyrkan kan intyga att de viger alla par, oavsett läggning? (Precis som barnmorskor inte får vägra att utföra aborter.) ”Den som kommer till mig ska jag inte visa bort”. Svenska kyrkan visar hela tiden bort människor när det gäller tillsättning av tjänster. Så gör ju alla organisationer, för övrigt. Ingen kan visa bort oss från Jesus och Gud, och en personlig gudsrelation, men det är ju inte samma sak som att få vara en betald representant för Svenska kyrkan. Däremot är det oerhört viktigt, det du säger, att vi inte ska rensa ut eller åsiktsregistrera och ange människor som tror "fel". Det måste få finnas en mångfald. Därför är det ingen lätt fråga, och bra att den får ta tid
Efttertänksamhet, i en viktig fråga
Jag har inte läst motionen i sin helhet, men att avkraga präster som en gång blev godkända kan aldrig vara rätt väg när man vill införa förändringar. En människa som vigt sitt liv till ett sammanhang och en uppgift kan inte bara kastas ut när kyrkan utvecklas. Jag tror att Biskopsmötet är klokt, i detta, att vi måste vara varsamma med alla människor. Och hitta konstruktiva lösningar, i nuet. Däremot framåt kanske det kommer att bli som de tidigare frågorna jag berörde, att en framtida prästkandidat behöver kunna känna sig bekväm med att viga både homosexuella och heterosexuella par.
Emma Hedlundh
Bara en kommentar till dig, Eftertänksamhet. Om du vill bli präst måste du samarbeta med både män och kvinnor, men du behöver inte säga något om sexuell läggning. Frågan om att kunna tjänstgöra med alla oavsett kön finns där för att den är av konstitutiv karaktär för Svenska kyrkan. Det betyder att ingen ska behöva ifrågasätta om sakramenten är giltiga utifrån om prästen är man eller kvinna. Därför måste man svara på den frågan.
Eftertänksamhet, i viktiga frågor
Tack, Emma för ditt klargörande, men är det inte så idag att en prästkandidat måste vara beredd att kunna tjänstgöra tillsammans med alla sin kollegor, oavsett om kollegan är homosexuell eller heterosexuell? Eller kan man vägra att samarbete med någon, bara p.g.a. kollegans sexuella läggning?
Emma Hedlundh
Det förväntas så klart att du samarbetar med dina kollegor, men det är inte en fråga som aktivt ställs när det gäller kollegors sexuella läggning.
Eftertänksamhet, i viktiga frågor
Jag hörde just den frågan ställas på en antagningskonferens för några år sedan. Ledsamt att man ens tyckte det var en nödvändig fråga att ställa. Precis som du säger borde man ju kunna förvänta sig att människor är beredda att samarbeta med sina kollegor, oavsett kön eller sexuell läggning. Men det kanske har blivit bättre idag och att frågan inte ställs längre.
Erik Wiss
Hej Anders! Du skriver många viktiga saker. Men ditt argument ”vad blir nästa fråga?” är inte giltigt. Varje fråga måste bedömas på sina egna meriter.
Pelle Mohlin
Håller absolut med Dig. Kärleksbudet avgörande för vår tro och engagemang i kyrkan,
Fredrik
Otroligt tröttsam diskussion som aldrig verkar ta slut. Och det är alltid vi hbtq-personer som ska diskuteras. Aldrig någon diskussion om heterosexuellas vara eller icke vara. Vi skjuts till döds i Oslo och i USA. Vi kastas ut från byggnader i Mellanöstern. Då kanske det låter som en småsak med homofoba präster, men det är del av samma tankegångar. Vi anses av vissa som mindre värda och helst skulle vi dö. Det finns otroligt många inom kyrkan som förstått och som kämpar för oss, men det är många högljudda personer som fortsätter kämpa emot. Homofobi har inget i kristen tro att göra, och om man använder bibeln för att berättiga sin homofobi så är man helt fel ute och borde kanske ta en kurs i bibeltolkning. Att tolka bibeln på en tredjeklassares nivå är helt ok, så länge man går i tredje klass…