Det är dags för en ny ledning i Malmö pastorat

Svenska kyrkan i Malmö pastorat är i en djup förtroendekris. Våra medarbetare vittnar om en arbetsmiljö som är under all kritik.

Vi har fått ta del av endast en bråkdel i media. Kritikerna är inte få, och absolut ingen ”liten grupp som håller på att väsnas” som Per Håkansson sade om den utsatta personalen till tidningen Dagen den 26 juni.

Hur understår sig Per Håkansson att uttala sig på detta vis om personal som desperat gör vad de kan för att få någon att lyssna på dem?

Ett 20-tal visselblåsare har vågat vittna om en situation som Gunilla Hallonsten och Per Håkansson absolut måste ställas till svars för. Men Per Håkansson anser att man har ”överutnyttjat funktionen” med visselblåsning för att ”misskreditera kyrkoherden.”

Det är mycket möjligt att alla visselblåsningar per definition inte är det enligt lagens mening. Men genom den här funktionen har anställda känt en trygghet i att kunna vittna om olyckliga förhållanden inom pastoratet.

Ska man tala klarspråk har dessa visselblåsare använt detta verktyg eftersom de inte har känt att de har kunnat vända sig någon annanstans.

Per Håkansson negligerar de verkliga problemen och förminskar på ett allvarligt sätt dessa anställda. Det är bortom vårt förstånd att kyrkorådets ordförande inte ser något som helst allvar i den här situationen. Det handlar inte om att ”misskreditera” utan om att vittna om en minst sagt dyster verklighet.

Beträffande inkallandet av Claes Block till kyrkorådet är detta ytterligare en märklighet utan dess like.

Kyrkorådet kom överens om att bjuda in Claes Block till ett samtal. Syftet var att reda ut vad han menade med sina uttalanden om förtroendet för Gunilla Hallonsten och Per Håkansson i Sydsvenskan den 28 maj, inte att på något sätt tillrättavisa honom.

Vår nomineringsgrupp menade att Claes Block måste få lov att fritt berätta om vad han känner till som ligger till grund för hans uttalanden. Vår bild var då att varken Per Håkansson eller Gunilla Hallonsten skulle närvara. Vilket de ändå gjorde.

Mötet leddes av kyrkorådets vice ordförande, Helén Persson. Vår grupp ställde oss frågande till att Håkansson och Hallonsten var där när alla tidigare verkade vara rörande överens om att de inte skulle göra det.

Svaret, nästan i samma klass som ”goddag yxskaft” var: ”Oj, vi har kallat Claes Block till ett vanligt kyrkorådssammanträde. Därmed kan vi heller inte förvägra vare sig Per Håkansson eller Gunilla Hallonsten sin närvarorätt”.

Det var ju ytterst lägligt att arbetsutskottet inte tar detta på så stort allvar att de förbereder så att det kyrkorådet hade tagit upp som lämpligt inte kunde fullföljas.

Eftersom anklagelserna riktas mot både Per Håkansson och Gunilla Hallonsten är det rimligt att ta ett samtal med kyrkorådet först, utan att de som är föremål för kritiken medverkar.

Det krävs starka ledare som med varma och hjälpande händer stöttar församlingarna och medarbetarna i deras arbete. Ledare som vågar lyssna och ta åt sig kritik på ett konstruktivt sätt i stället för att tysta och härska. Ledare som utövar sitt "ledarskap" enligt det senare är inga ledare. Även om det må vara behagligt för ledare att undkomma kritik genom att tysta den, hämmar de både sig själva och dem som kommer med befogad och konstruktiv kritik.

Kyrkorådet måste i varje fall ha en ingång till att lösa situationen. Vår nomineringsgrupp har lagt fram som förslag till kyrkorådets nästa möte att både Per Håkansson och Gunilla Hallonsten måste lämna sina platser. Kyrkorådet måste verka för att kyrkoherden entledigas från sin tjänst.

Vi anser att kyrkoherden och kyrkorådets ordförande har förbrukat sitt förtroende, inte bara inför vår nomineringsgrupp, utan även inför en del av kyrkorådet och inför en hel del av Malmö pastorats personal.

Nichlas Holmgren Gellersten
Ledamot av kyrkorådet (SD)

Lisbeth Persson Ekström
Ersättare i kyrkorådet (SD)