S:t Knuts kyrka ska byggas om för att rymma den verksamhet som idag bedrivs i församlingshemmet. Foto: Wikimedia Commons
EFS beskrivning av förhållandena i S:t Knuts församling går inte att känna igen sig i.
REPLIK
Kyrkans Tidningen publicerades nyligen en nyhetsartikel och en debattartikel om EFS:s syn på lokala förhållanden i den församling som varit min i mer än ett halvsekel, S:t Knuts församling i stadsdelen Linero, Lund.
En tendens i "samarbetsförsamlingen" är att EFS ledare i Knut går fram under parollen: ”EFS är viktigast av allt”. Viktigare än budskapet? Viktigare än Gud?
Rubriken på nyhetsartikeln är: ”EFS tar konflikt om församlingshem till biskopen”
Konflikt? Vem skapar den? Kyrkorådet/kyrkofullmäktige har i demokratisk ordning beslutat om nödvändiga besparingar i hela pastoratet. För S:t Knuts del innebär det att lägga ner den dyrt hyrda församlingsgården och använda kyrkan mer och bättre. Då känner sig EFS i S:t Knut kränkta i sina ”rättigheter”. De vill inte mista en församlingsgård de sällan använder och inte betalar hyra för.
”Avtalsbrott”, ropar EFS. Är man missnöjd med ett avtal kan man säga upp det. Men nej! Samarbetsavtalet – även utan församlingsgård – är alltför fördelaktigt.
EFS vill med biskopens (!) benägna bistånd få ”förlikning”? Hur? I pengar? 10 000 kr gick åt till att EFS-märka kyrkan…
Man bör inte skratta åt dåliga förlorare som vägrar acceptera ett i demokratisk ordning fattat beslut. För spåren av liknande, om än större, händelser i omvärlden förskräcker. Hellre vill jag granska påståenden och argument:
”Samarbetskyrkan har i dag en bred verksamhet med bland annat språkkafé”.
Trots att samarbetsprästen våren 2015 förbjöd frivilliga, erfarna, församlingsbor att starta språkkafé, kom det senare till stånd. Det blomstrade under dåvarande församlingsprästens ledning, men är nu nedlagt. Vem står för uppgiften i KT?
Övrig verksamhet i församlingsgården sköts av kyrkans personal. Ett undantag är stickkaféet (lett av en av de erfarna frivilliga som inte dög våren 2015). Vilken frivillig verksamhet i församlingsgården hade EFS under 2024?
Att nu skryta om vad EFS i framtiden kanske skulle kunnat göra i lokalerna klingar tomt.
Samarbetsförsamlingen sägs behöva lokaler för omsorg om de svaga i ett utsatt område. Men fysiskt skröpliga åldringar i närområdet uppmanas: ”Gå någon annanstans!”. ” Vi satsar på de unga!”
Det fanns, före EFS, ett samarbete mellan kyrkan och fritidsgården. Det kunde locka 140 ungdomar ur närområdets riskgrupper på lördagskvällar. Det finns inte kvar.
”Varför ska bara vi spara?” är en fråga som sprids i den interna propagandan. Den är (medvetet?) fel ställd. Sparbeslutet innebär nedskärningar i alla församlingar i Lund. Solidariskt. ”Bär varandras bördor, i så uppfyller ni Kristi lag” (Gal. 6.)
Förändring kan vara svårt, kännas som en börda, men kan också innebära nödvändig rannsakan: Vad är viktigt? Vill vi bara bevara? Eller kanske något nytt? Enhet?
Missionsbefallningen lyder: Gå ut! ”Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar.” Ut till exempel från församlingsgårdar till samarbete med goda krafter i det profana samhället, så som vi hade förr eller kan få nu.
Då krävs ödmjukhet, vilja att lära, inte stolta proklamationer om att ”förnya” eller ta över! Se Joh. 4:38: ”Andra har arbetat och ni får lönen för deras arbete”! Med den inställningen får vi arbeta tillsammans, alla goda krafter, inom och utom kyrkan!
Som bekant är EFS en mycket liten del av Svenska kyrkan – cirka 0,2 promille – siffrorna varierar. De brukar berömma sig av att deras verksamhet helt finansieras av frivilliga medel, utan bidrag. Nu har de motionerat i kyrkomötet om att få ytterligare en miljon kr/ år i extra anslag, förutom de för EFS ytterst förmånliga samarbetsavtalen. Motiveringen är att de mist tidigare statsbidrag. Inga bidrag utifrån?
En utredning har tillsatts. Önskvärt, rimligt, vore att den också gjorde en helhetsöversyn, bland annat av samarbetsavtalen och deras konsekvenser i ”samarbetsförsamlingarna”. Kanske hade jag då kunnat få svar på min upprepade fråga: på vilka grunder begär och får denna lilla grupp en positiv särbehandling i Svenska kyrkan som inga andra får?
Denna principiella diskussion behöver fortsätta!
Till sist, personligt, vid slutet av över 50 år som aktiv församlingsbo i S:t Knut, där jag försökt tala för kyrkans enhet, och vid slutet av snart 88 år i Svenska kyrkan:
Bortom - och trots! - grupperingar, sekter, ekonomiskt käbbel, maktanspråk: Vi tror på EN helig allmännelig kyrka, de heligas samfund!
Cecilia Cervin, Lund
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.