En önskan om att få sörja djur i kyrkan

Jag är diakon i Svenska kyrkan sedan 11 år tillbaka – och jag har länge kämpat för möjligheten för människor att få ett tillfälle i kyrkorummet, att få sörja djur. Djur är både vänner och familjemedlemmar och sorgen kan bli oerhört stor oavsett om dessa råkar vara av en annan art. Det handlar om relation – inte om art.

Många människor som mist ett djur upplever att det saknas både förståelse för vad den sorgen innebär, att det saknas stöttning i omgivningen som ibland trivialiserar, förminskar eller ignorerar sorgen efter djur. Och många saknar även möjlighet att kunna sörja sina djur i kyrkan.

Sorgen efter ett djur hamnar i tysthet och skym undan. Människor sitter ensamma och gråter i väntrum efter ett farväl hos veterinären eller går ensamma till de enstaka djurkyrkogårdar som finns. Ofta sörjer man under lång tid – men med få tillfällen att uttrycka sin sorg eller få möjligheter att få stöttning.

Jag anser, som diakon, att detta är problematiskt. Vi behöver kunna möta upp även denna sorg. Dels att erbjuda enskilda samtal för personer i sorg efter ett älskat djur – men även att öppna upp kyrkan och ge möjlighet till ljuständning.

Före allhelgonahelgen öppnade vi Ålidhemskyrkan i Umeå för människor som mist ett djur och ville sörja, tända ljus, skriva i minnesbok och få dela sorgen efter djur i kyrkorummet. Det blev en otroligt fin och viktig kväll. Det blev både möjlighet för samtal, för ljuständning, för att kunna ställa upp en bild på sin familjemedlem, för att skriva några rader i en minnesbok och för att bara vara med sin sorg i kyrkorummet.

Alla som kom denna kväll uttryckte stor uppskattning och hade länge burit en stor längtan, att kyrkan ordnat denna möjlighet. Jag efterfrågar att fler kyrkor gör detsamma – öppna kyrkorummet, en dag eller kväll om året, för människor som vill och behöver, få tid och plats för att sörja en djurvän – i kyrkan. Det är min önskan och uppmaning till alla församlingar. En dag om året, det borde kunna vara görbart. Det tar inte ifrån människan någonting i sorgen gällande en annan människa – det möjliggör bara för oss att kunna sörja det vi behöver få sörja. 

Gud älskar hela skapelsen och alla som bor däri.
För människan, är sorg kärlekens pris. Vi måste ge människan utrymme för att kunna sörja hela sin familj, oavsett vilka den familjen består av.
Jag är i alla fall stolt och glad, över att kyrkan i Umeå möjliggjort denna kväll för människor i sorg – att vi kan mötas i kyrkorummet och tända ljus – även för våra allra minsta. 

Irja Wikström
Diakon