Ester utmanar oss och väcker viktiga frågor

Eva Zetterberg ifrågasätter i en debattartikel i Kyrkans Tidning (21/3) att Esters bok läses i gudstjänsten eftersom den kan användas för att rättfärdiga övergrepp eller mord på andra människogrupper.

Zetterberg undrar vidare om kopplingen till kyrkoårets fasteperiod är tillräcklig i den föreslagna texten (Ester 4:12-17) för att motivera att Esters bok finns representerad i evangelieboken.

Kopplingen mellan Esters bok och den kristna fasteperioden ligger snarast på Esters roll som frälserska för sitt folk (snarare än på det faktum att Ester och hennes tjänarinnor fastade).

Esters beredskap att ställa sig inför en enväldig kung och domare – utan fruktan för att förlora sitt liv – pekar framåt mot Jesus som var beredd att stå inför jordiska härskare i form av Herodes och Pilatus liksom han var beredd att som den ende medlaren mellan Gud och människor ge sig själv till lösen för alla (jfr 1 Tim. 2:4-6, fastlagssöndagens brevtext i samma årgång).

Jag är glad över att åtminstone en läsning från Esters bok funnit väg in i den svenska evangelieboken.

Men visst finns det avsnitt i Esters bok som väcker frågor. Svåra frågor. Det gäller sättet Ester blev drottning på. Tvångsrekrytering till en skönhetstävling där kungen provade unga kvinnor för en natt och sedan kasserade dem han inte ville ha. En fruktansvärd hantering av människor! Men som också kan tala in i en tid då vi ser växande problem med människohandel och förvridna skönhetsideal.

Och det är förstås så – som Zetterberg lyfter fram – att lösning på hotet mot det judiska folket väcker frågor. Men vi måste läsa texten noggrant. Ester vädjade till kungen om att hans första befallning om att judarna skulle utrotas skulle återkallas.

Men juridiken tillät inte att en kunglig förordning ändrades. Därför behövde en mot-förordning författas. Den gav judarna tillåtelse att försvara sig mot alla dem som beväpna sig för att skada judarna.

Påbudet gav alltså inte rätt att mörda eller utplåna några särskilda grupper, utan det gav ett hotat folk möjligheten att försvara sig mot dem som lyft vapen mot dem. Judarna avstod från att plundra fienderna.

Boken nämner fiendernas förluster – och det var många som dog under det korta av kungen tillåtna inbördeskriget – men inget sägs om hur många judar som dog under samma strider. Inget antyder att det inte dog väldigt många judar under samma strider.

Också dessa svåra avsnitt i Esters bok kan på ett positivt sätt utmana oss idag. Hur hanterar vi dem som förespråkat – och kanske varit med och verkställt – folkmord? Och ser vi att den märkliga principen med kungliga lagar som inte kunde ändras också har en uppfyllelse i Jesus Kristus? Guds lag som är ett uttryck av hans goda, heliga vilja kunde Gud inte ändra när han såg mänskligheten röra sig bort från honom.

I stället fick ett ännu starkare uttryck för Guds vilja gå ut i evangeliet om Jesus Kristus, i nåden och förlåtelsen som erbjuds genom hans död och uppståndelse. 

Erik J Andersson
läkare
Örkelljunga