Existentiell vilsenhet kräver lotsar skolade i praktisk teologi

Själavården är ett fundament i kyrkan. Biskop Ignatius av Antiokia (år 30–105/107) skrev: ”Tiderna kallar dig, som lots i vinden för de som kastas runt i stormen, som söker en fristad, så att både du [och de under din vård] kan komma till Gud” (uå, s. 242). En kallelse lika aktuell i dag som för 2000 år sedan. Den psykiska ohälsan fortsätter att öka enligt myndigheternas årsrapporter 2022. Psykiatrin går på knäna, hjälplinjer och Jourhavande präst jobbar för högtryck. Vårt samhälle efterfrågar kompetens att möta djupa existentiella frågor. Forskningen visar på ett starkt samband mellan existentiell hälsa, psykiskhälsa och välbefinnande. Och Svenska kyrkan nedmonterar själavården i församlingar och på institutioner.

Prästen som själavårdare betonas i biskopsbrevet, ”Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan” (2015) liksom vikten av insikt i psykologi och samtalsteknik. Men på senare tid hävdas det att själavård inte ingår i församlingens grundläggande uppgift, enligt Kyrkoordningen. I stället sägs det uteslutande vara ett diakonalt uppdrag och inte prästens uppgift. Vissa präster hävdar helt sonika att de inte bedriver själavård, då de varken har ansvar eller kompetens för det – diakonerna håller med. Psykologi ingår inte längre i de akademiska examenskraven för blivande präster. Det är oförståeligt, prästerna har kallats ”hjärtats läkare” och själavården ”konsternas konst” för: ”[V]em kan vara okunnig om att såren i människans sinne är mer fördolda än såren i tarmarna?” som biskop Gregorius den Store skrev år 590 (s. 420).

Fram till 1992 reglerades församlingslivet av kyrkolagen. Kyrkoordningen ersatte den kyrkokommunala delen i syfte att vara ett regelverk för kyrkans institutionella sida och det gemensamma uppdraget i församlingen. Kyrkolagens (uråldriga) regelverk för verksamheten, blev aldrig ersatt.

Nu hoppas jag och ber att någon med mod och makt snarast säkrar upp prästernas kompetens och krisberedskap. Låt den motsvara folks förväntningar: på en person som står trygg och kompetent i krisens epicentrum, oberoende om det gäller det lilla barnets begravning, den självmordsnäras ångest eller en masskadesituation. Människor i existentiell sårbarhet och nöd behöver inte 16 telefonsvarare de behöver en lots som kan bistå till en säker hamn.

Cecilia Melder,
T.D. i religionspsykologi med inriktning existentiell folkhälsa, lektor vid Enskilda Högskolan Stockholm och präst i Svenskakyrkan sedan 1992