Svenska kyrkan och själavård på SiS-hemmen

Veronica Vadebäck skriver i Kyrkans tidning 230508 om en önskan om att församlingar har kontakt med och arbete på statens institutioner; de så kallade SiS-hemmen. Dessa institutioner är dels ungdomsinstitutioner med olika utformning, dels institutioner för vård enligt lagen om vård av missbrukare (LVM). På samtliga finns dock unga människor.

Frågan om ungas tillgång till själavård på institutioner kommer upp med jämna mellanrum. Svenska kyrkan bör gå vidare för att kunna aktivt tillhandhålla själavård bland unga när de är placerade på någon av SiS-institutionerna enligt lagen om vård av unga (LVU), enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) eller enligt LVM.

Förra veckan träffade vi två präster aktiva på varsitt SiS-hem i två olika stift för rådslag. De har som en liten del av sina församlingstjänster att arbeta med samtal med unga på institutioner. Det finns alltså pågående arbete! Deras erfarenheter ligger till grund för den här texten.

Allt fler barn, det vill säga unga mellan 15 och 18 år, sitter också häktade på kriminalvårdens häkten. Där har de rätt till möte med själavårdare som till exempel diakon, präst, pastor eller imam enligt det avtal Kriminalvården har för att säkra tillgång till själavård för intagna på häkte och anstalt. Ofta flyttas den häktade unga personen till slutet SiS-hem för fortsatt häktningstid. Där finns inte dessa möjligheter då hemmen har annan huvudman (Statens institutionsstyrelse).

Arbetet inom institutionerna är svårt och behöver mycket stadiga ramar. Andlig vård i kriminalvården (NAV) och samarbetet genom Sveriges kristna råd (SKR) skulle kunna vara modell att utgå ifrån när man tittar på hur arbetet kan organiseras. Arbetet bör vara interreligiöst arbete och SKR har en fungerande organisation för detta. Det är eftersträvansvärt att arbetet inte utformas och prioriteras endast på lokal nivå. Det behövs också förutsättningar för handledning och fortbildning för arbete på dessa institutioner, liksom det finns för arbete på anstalt, häkte och sjukhus.

Att arbetet är svårt innebär däremot inte att det är FÖR svårt – arbetet inom kriminalvården visar på möjligheterna. För unga kan en själavårdskontakt vara första möjligheten att stanna upp och reflektera över sitt liv och sitt handlade. Att inte få möjligheten att samtala med någon som räknar med och förstår livet utifrån en religiös livstolkning gör situationen ännu mer utsatt för de unga som önskar det.

Från vår horisont verkar det som själavård för unga placerade på SiS-hem behöver bli en fråga för förtroendevalda inom Svenska kyrkan. Den kan också lyftas inom SKR genom de representanter vår kyrka har där för fortsatt samtal och (hoppas vi!) planering!

Anne Svanhed Åhlin,
Diakon i Nyköpings församling och på häktet. Vik. samordnare för Strängnäs stifts institutionssjälavård
Birgitta Lounela,
stiftsdiakon, Strängnäs stiftskansli.