Fel om AFS och Ryssland i Kyrkan Tidning

Återigen får vi konstatera att Kyrkans Tidning (nr 47) kommer med påståenden om AFS som är fel:  “Ingen av AFS motioner fick kyrkomötets stöd.”  Faktum är att AFS liksom några andra hade egna motioner med yrkandet att det bör utredas hur en enhetsvalsedel för de kyrkliga valen kan införas. Dessa motioner fick bifall av kyrkomötet, alltså även AFS motion. Vi gläder oss över det samt över att många andra förslag som vi röstade för vann majoritet.

KT:s rubriksättning i tidningen: “Rysslandsvänlig motion väckte ilska och röstades ner av kyrkomötet” -  i nätupplagan står “nedsablades” - är vilseledande. AFS motion som uppfordrar oss i kyrkan att verka för fred och försoning i Ukraina-kriget är förstås framför allt Ukraina-vänlig: det är ju i Ukraina lidandet och förstörelsen är störst och drabbar många oskyldiga civila. Ska fredsarbete bli effektivt måste det bygga på fakta så långt dessa är kända. AFS är positivt till att Ukraina blir en fungerande nationalstat och att dess minoriteter blir rättvist behandlade.

Sant är att motionen väckte ilska, fördömanden och personangrepp på oss motionärer angående hur historien om de postsovjetiska områdena ska beskrivas.

Efter att de senaste åren, med början långt innan kriget bröt ut, ha deltagit i flera akademiska kurser i rysk, ukrainsk och postsovjetisk historia, samt godkänts i universitetskurser i de ryska och ukrainska språken, och besökt båda länderna, känner undertecknad (Axel) ett ansvar att i kyrkomötet dela med mig av vad jag lärt. 

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 följde en rad konflikter, såväl inom de nya fria republikerna som mellan flera av dem. Krig utbröt, först i Nagorno-Karabach och senare det förfärligaste av dem alla: mellan Ryssland och Ukraina.

När Ryssland, Ukraina och Georgien med flera var sovjetrepubliker fick de sina gränser dikterade av Stalin. Områden med rysk befolkning lades under Kiev-regeringen för att sovjetsystemet skulle hålla ihop. Chrustjov bestämde 1954 att Krim skulle tillhöra Ukraina utan att den ryska majoritetsbefolkningen på Krim tillfrågades. När Sovjet upplöstes kom tidigare latenta konflikter i dagen. Minoritetsfolken abchazer och ossetier utropade egna republiker; de ville inte vara underställda georgierna, vars regering försökte återställa de gränser som gällde för sovjetrepubliken med militärt våld. (Ukrainakriget har en motsvarande bakgrund). Det korta ryska angreppet på Georgien 2008 handlar inte om “expansion”, som påstås i kyrkokansliets betänkande över vår motion, utan om försvar för nämnda minoriteter. Ryska Federationen har inte ockuperat någon del av före detta sovjetrepubliken Georgiens territorium. Läs vad Per Gahrton sagt i saken. Han hade då EU:s uppdrag att följa situationen. I dag råder positiva relationer mellan Georgien och Ryska federationen.

Media försöker etablera Nato:s version av vad som hänt och fakta som motsäger den väcker ilska och prat om “ryssvänlighet”. 

Efter debatten kom flera ledamöter från olika grupper samt en biskop fram till oss och beklagade “nedsablingen” -  den grovt oetiska behandlingen av oss i debatten.

Axel W Karlsson
Lennart Matikainen
Ivan Knezy

Svar direkt:

Företrädarna för AFS återupprepar delar av den kritiserade historieskrivningen. Det tycks vara huvudsyftet med insändaren, som inte lyfter några fel av det slag som behöver rättas av redaktionen. Rubrikordet "ryssvänlig" speglar inte minst vad som sades i debatten. Uppgiften att ingen av Afs motioner fick kyrkomötets stöd är också formellt korrekt. Det stämmer att en motion om enhetsvalsedel bifölls av kyrkomötet. Afs motion med liknande innehåll avslogs dock, även om andemeningen fick stöd. 

Inger Wallin, chefredaktör