Fortsätt att värna om den diakonala kompetensen

År 2000 blev det kyrkorättsligt reglerat i kyrkoordningen att ämbetet är treledat (biskop, präst och diakon). Nästan 20 år senare har denna reglering inte märkbart avspeglat sig på kyrkans olika nivåer.

I Svenska kyrkans högsta styrande organ finns i dag en diakon i kyrkostyrelsen, och i kyrkomötet finns det två diakoner. Här behöver vi diakoner bli bättre på att engagera oss i kyrkopolitiken för att kunna påverka i de beslutande organen.

Till biskopsmötet, läronämnden och teologiska kommittén finns ingen diakon knuten. I ”Kallad till präst och diakon i Svenska kyrkan” står det tydligt att diakoni är hela kyrkans ansvar men att det är diakonerna som ska leda och inspirera det diakonala arbetet. När Svenska kyrkan genomför medlemsundersökningar hamnar det diakonala arbetet alltid högt.

Så länge Svenska kyrkan fortsätter att satsa på diakonala ändamål vill medlemmarna i högre grad stanna kvar som medlemmar. För att en diakonal kvalitet ska upprätthållas krävs det ett strategiskt och hållbart arbete på alla nivåer inom Svenska kyrkan där diakoner är med och påverkar inriktningen.

Vi ser därför med glädje att diakoner på ledande tjänster ökar både på församlingsnivå och i storpastorat och att den diakonala kompetensen därmed tas till vara.

Dessa tjänster får dock ofta titlar som till exempel områdeschef, samordnare, diakonstrateg och liknande. Tjänster som inte fullt ut har mandat i beslutsfattande processer.

Kyrkomötet avslog förra året en motion om att utreda en arbetsledande diakons möjlighet att ersätta kyrkoherden i församlingsrådet, något som idag bara är möjligt för en präst.

Motionens avslag motiverades med inledningsorden i prästvigningen där det står att en präst ska vara en herde för Guds hjord.

”Det är detta herdeskap som prästen ska fullgöra också i uppdraget som ledamot i församlingsrådet. Det uppdrag som ges en diakon i diakonvigningen är inte detsamma som ges en präst.

Det medför att prästen och diakonen inte är utbytbara som ledamöter i församlingsrådet trots att de båda har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst.” (Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande 2018:11 med rubriken ”Arbetsledande diakoner och församlingsråd”.)

Så länge vigningslöftena är skrivna som de är kommer det treledade ämbetet aldrig att kunna genomföras och till fullo ta till vara den diakonala kompetensen på alla nivåer i Svenska kyrkan.

Vigningslöftena kommer alltid innebära en inbördes hierarkisk ordning mellan diakoner och präster.

Om det treledade ämbetet ska bli något annat än tomma ord krävs en genomlysning och förändring av vigningslöftena. Först då kan vi tala om ett treledat ämbete!

Karin Ahlqvist
Maria Jälmsjö
Elinn Leo Sandberg
Maria Lundberg
Anna Moilanen
Åsa Wikman
Nätverket för främjandet av diakonalt ledarskap