Fri att vara marknad?

Nu är den så kallade prästbristen återigen på tapeten. Biskoparna kommer med olika förslag på hur den skall stävjas. Ett av förslagen går ut på att ha oavlönade volontärpräster som i Church of England.

Vad man glömmer att berätta är att församlingarna i Church of England  inte har någon anställd personal alls, förutom kyrkoherden. Om vi, liksom de, i de vikande medlemssiffrornas tid skall spara pengar är det väl klokt att börja med att skära ned på den svällande byråkratiska överbyggnaden, istället för att ge sig på dem som utövar kärnuppgiften.

Själv har jag svårt att se att det skulle finnas någon prästbrist alls så länge det finns arbetslösa präster. Men det är väl så att utbudet inte matchar efterfrågan på marknaden.

Vid millennieskiftet pratades det förväntansfullt om att vi skulle bli ”fri(a) att vara kyrka”. Resultatet efter ett kvartssekel blev snarare att kyrkan nu är fri att vara marknad. Marknadskyrkans tid har ersatt statskyrkans, men inte har vi blivit friare att vara kyrka. 

Om vi på riktigt vill vara kyrka måste vi spränga de snäva marknadsmässiga ramarna och inse att Gud kallar olika sorters människor till prästtjänst. Inte bara dem som exakt motsvarar den anställande församlingens sökprofil.

Till avlönad prästtjänst får väl tilläggas i dessa dagar, för ”arbetaren är värd sin lön”. Vi präster är inte så överandliga att vi kan leva på luft. Vi har också räkningar att betala.

I motsats till snabbutbildade volontärpräster har vi tagit studielån och kostat på oss en lång yrkesutbildning, som är oanvändbar på den övriga arbetsmarknaden. Att låta arbetslösa präster konkurrera med oavlönade volontärer om tjänsterna är därför oanständigt.

Anna Lindén, vikarierande komminister