Reflexmässig reaktion vill tysta samtalet

Sandström är trött på debatten om genus i kyrkans ämbete. (Kyrkans Tidning nummer 17/20) Ändå är det tydligen värt mödan att lägga ytterligare ”ved på den brasan”, trots att det saknas anledning till det.

I en debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 14/20 pekade jag på sju skarpa förslag som skulle kunna avhjälpa prästbristen på sikt.

Inget av mina förslag handlade om att sluta viga kvinnor, men Sandström reagerar reflexmässigt och vill genast tysta mig och själv få sista ordet. Tydligen är det viktigare än fortsatt samtal om åtgärder för att komma till rätta med prästbristen.

Jag efterlyste i min artikel ett seriöst samtal om attitydförändringar och reformer som skulle kunna göra det möjligt för fler att vilja söka sig till utbildningar för senare tjänst i Svenska kyrkan, prästutbildning i synnerhet, men även till andra profilutbildningar och öppnade själv med några förslag.

Saknaden av unga människor som väljer att utbilda sig för kyrkotjänst är uppenbar och allt fler tjänster står vakanta.

Många av dem som nu prästvigs har annan yrkesbakgrund men 25-åringarna saknas nästan helt. Visst kan yrkeserfarenhet vara positivt, men var finns de yngre?

Sandströms replik är avslöjande genom sin totala brist på generositet i relationen till trossyskon med annan teologisk ”dialekt” än den egna.

Men han är långt ifrån ensam, något som tyvärr alltför ofta bidragit till att det i dag ser ut som det gör.

Fortsätter det på samma sätt innebär det en utveckling mot tilltagande avveckling. Präster kommer att saknas i än större utsträckning.

Det fattas arbetare till Herrens skörd. Jesus uppmanar oss att be om fler arbetare, men somliga får inte, andra vill inte eller vågar inte ge flera år av sin ungdomstid för att senare tvingas konstatera att arbetet i hans kyrkan inte blev vad man hoppades och förväntade sig.

Polariseringen och politiseringen i kyrkan måste hejdas och ersättas av en generös syn på varandra och en trygg förankring i kyrkas grundläggande bekännelse. För människors skull. De som behöver få del av evangeliet.

Självfallet insåg jag att några av mina förslag var svårare att omsätta än andra, men läs dem med öppna ögon, utan skygglappar.

Jag ser fram emot ett fortsatt samtal om hur Guds kallelser ska kunna kännas igen och bejakas av den enskilde och bekräftas av kyrkan i stort.

Behovet är uppenbart för oss alla.

Tord Nordblom

präst