Ge församlingen makt!

Maktfrågor i Svenska kyrkan engagerar! Senast handlar det om en önskan att ge församlings­råden mer makt. Under decennier har Svenska kyrkan organiserats i allt större enheter. Flera pastorat fungerar bra, andra har bekymmer. Rapporterna från Malmö pastorat, det största i Svenska kyrkan, skrämmer. Det är värt att notera att bland de röster som nu vill ge församlings­råden mer makt, finns de som hårt drev att Göteborg skulle bli ett enda storpastorat, inte nio som nu. Jag vågar inte tänka hur förödande det hade varit för kyrko­livet i Göteborg.

Jag menar att kyrkoordningen i dag är skriven så att den först betonar församlingen för att sedan osynliggöra den. Avgörande för detta är dagens valsystem, där vi väljer till pastorat men inte till församling. Konsekvensen blir att redan i valsystemet är församlingen osynliggjord, inte bara i pastorat, utan också i stift och på nationell nivå. Kyrkoråd och församlingsråd är därför del i samma pastoratets maktstruktur eftersom de utses av pastoratets kyrkofullmäktige. Församlingsråd företräder därför inte församlingens mer än något annat organ i pastoratet, namnet till trots. Tyvärr ser jag att kyrkofullmäktige ofta bortser från församlingarnas nomineringsmöte som enligt kyrkoordningen ska säkerställa församlingens inflytande. I stället driver man ett rent politiskt val utifrån valresultatet i pastoratet. Därför förändras inget i sak genom att flytta beslutsmakt från kyrkoråd till församlingsråd.

Delegationsledet från kyrkoråd till församlingsråd är också svårt att tillämpa eftersom de båda organen inte relaterar till varandra utan till kyrkofullmäktige. Ett kyrkoråd kan inte utkräva ansvara av ett församlingsråd.

Vi var många som såg detta komma när vi läste utredningen Närhet och samverkan som utgjorde underlag till de förändringar som genomfördes i hela Svenska kyrkan 2014. I dag försöker vi så gott det går inom rådande system att låta församlingar leva utifrån sina förutsättningar.

Varje pastorat ska även skriva en församlingsinstruktion. Namnet är fint och betonar församlingen, men i själva verket är det en pastoratsinstruktion. Återigen är församlingens osynliggjord, trots vackra ord.

Sven-Erik Brodd reflekterar i rapporten Mindre folk – mer kyrka, om makt och maktlöshet i Svenska kyrkan. Han synliggör att de verkligt maktlösa i dag är församlingen, i betydelsen de som på olika sätt praktiserar kristen tro i Svenska kyrkan. I stället utövas makten av anställda och politiskt valda i KF/KR/FR. Ju större enheterna blir, desto större blir också avståndet mellan dem som utövar makt och dem som är maktlösa.

Jag välkomnar en utredning om makten i Svenska kyrkan. Men låt det inte bli en halvmesyr där man gör några småjusteringar inom ett dysfunktionellt system. Låt det däremot bli en utredning som synliggör om vi i dag håller på att organisera bort förutsättningarna för trons liv i Svenska kyrkan, om vilken kyrka vi vill vara med och bygga och om hur de som praktiserar kristen tro i Svenska kyrkan återigen kan stå i centrum och få verklig makt!

Martin Lindh
kyrkoherde Örgryte pastorat, kontraktsprost i Göteborgs södra kontrakt