Oklar logik i argumentation för små enheter

Kristian Lillö, kyrkoherde

Foto: Mikael M Johansson

De större enheterna skapar utrymme för teologisk reflektion, nya kreativa arbetssätt inom traditionen, mångfald och en långtgående delegation.

Replik på debattartikeln Robust organisation - den verkliga styrkan.

Debattörerna Niklas Lång och Kjell Lindström inleder sin argumentation för en myriad av små, av varandra mer eller mindre oberoende och därmed robusta kyrkliga enheter genom att (litet populistiskt) hänvisa till att ”it-attacken” visat att Svenska kyrkan är skör. Logiken här är väldigt oklar - för den som är för ett väldigt stort antal små på gränsen till kompetenta och på randen till ekonomisk ”konkurs” kyrkliga enheter borde vara för en robust nationell nivå som fullt ut tar hand om just it-systemen. Om debattörerna menar att it inte är viktigt - ja, då får de läsa på, för it behövs mot bakgrund av en omfattande lagstiftning som reglerar allt från människors rättsskydd till ekonomiska förhållanden. Alltså blir det tokigt att hänvisa till it-attacken om man vill ha små enheter och om man är mot att små enheter läggs samman till större.

Vilka är då de andra argumenten som framförs?  I alla fall inga teologiska! Varken Jesus-ord eller evangelisk lutherska övertygelser framförs. Istället icke-underbyggda slutsatser från ekosystem i öken och regnskog, med det i ett Jesussammanhang i en evangelisk luthersk kyrka märkliga konstaterandet: "…ett robust…där de ingående arterna (små kyrkliga enheterna) inte är lika beroende av varandra."

Så enkelt blev det alltså att kombinera kritiken mot (en för länge sedan vidareutvecklad) NPM med en ”själv-är-bäste dräng” filosofi. Lika motsägelsefullt blir det när debattörerna upprepar att det är ”förmågan att anpassa sig till varierande omvärldsförhållanden” som innebär robusthet. Ja, just det. För att få den kullerbyttan att gå ihop måste debattörerna lägga till orden ”på lokal nivå” och plötsligt blev den vida öknen och den omfattande regnskogen en sandlåda och en trädgård.

Utvecklingen - alltså anpassningen i dialog med nya omvärldsförhållanden - har inte alls som debattörerna skriver lett till storskalighet, standardisering och centralisering. Istället är det så att de större enheterna skapar utrymme för teologisk reflektion, nya kreativa arbetssätt inom traditionen, mångfald och en långtgående delegation. Så ytterst kanske det handlar om till vilken omvärld kyrkan vill förhålla sig och på debattörernas avslutande passus att ”kyrkan behöver bestämma sig” kan jag inte annat säga än att kyrkan behöver ständigt reformera sig, höja blicken och självkritiskt också fundera över vad det leder till att försöka lösa vår tids Gudsfråga genom att förbanna de stora pastoraten. Bestämde sig inte kyrkan genom det demokratiskt fattade beslutet som vilade på Betänkandet Närhet och samverkan. Läs den igen - skönjda prognoser, kan bockas av en efter en, men tyvärr snabbare än befarat.

Kristian Lillö, kyrkoherde
Kontraktsprost Helsingborgs kontrakt

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Per
"de större enheterna skapar utrymme för teologisk reflektion, nya kreativa arbetssätt inom traditionen, mångfald och en långtgående delegation." Och i Sovjetunionen var allt fantastiskt. Det är ganska slående att det vanligen är storkyrkoherdar och kyrkopolitiska pampar som tycker att stora pastorat är bra. Kan i kyrkoherdarnas fall ha något att göra med den fantastiska löneutveckling som följt.
Nils Ronquist
Vad är kyrkans uppgift? Bli stora enheter så lång ifrån församlingarna som möjligt? Göra om prästgårdar till församlingshem alternativt sälja prästgården till en persom som efter en vecka klagar på kyrkklockornas "eviga" ringande. Har bott i en prästgård cirka 200 meter från kyrkan med kyrkklockan som ringde. Det ingav trygghet, en präst skall alltid vara tillgänglig, det tillhör kallelsen