Ge inte upp socknen!

Var kommer du ifrån? Från Othems socken svarar hon fastän hon bor alldeles utanför Slite. Sockennamnet har på landsbygden ännu en stark ställning som benämning på det område man kommer ifrån. Kvinnan som svarade hör till Othems församling som i detta fall ännu sammanfaller med socknen.

Socken och församling som språkligt sett innebär samma sak, sammanföll länge även geografiskt och gör så ännu på många håll. De 2528 församlingar som fanns 1999 motsvarade i princip antalet socknar.

Sedan 1999 har mycket hänt. Knappt 1300 församlingar har upphört att existera. År 2021 uppgick antalet församlingar i Svenska kyrkan till 1288.

De gamla sockennamnen har ersatts av nya församlingsnamn såsom Bälingebygdens, Lagunda eller Storsjöbygdens församling. Men kyrkorna är kvar. Ofta används kyrkan av en gudstjänstfirande församling med valda kyrkvärdar. Det kyrkliga sockennamnet är borta men människorna omkring kyrkan i Vänge är fortfarande från Vänge, inte från Norra Hagunda församling.

I många socknar finns hem- och bygdegårdsföreningar som har behållit sockennamnet där kyrkan lämnat det. På många håll har det även bildats icke-kyrkliga sockenföreningar. Det innebär att sockenbegreppet sekulariseras. Det vill säga församling har blivit ett religiöst begrepp medan socken har kommit att bli en ickereligiös benämning på området kring en kyrka som sammanfaller med det gamla religiösa sockenbegreppet. På Gotland bedriver till exempel region Gotland glesbygdsprojektet 92 socknar där deltagarna primärt är föreningar och företagare i dessa socknar, medan kyrkan i bästa fall är en av dessa aktörer som råkar vara verksam i dessa socknar. När kyrkan lämnar tar andra över, kyrkan marginaliseras och människors engagemang kanaliseras genom andra sammanhang.

Utredningen Närhet och samverkan (2011) tillkom bland annat för att hindra församlingsnedläggningarna. Det har blivit tvärtom. Församlingarna har lagts ner i allt högre tempo trots att kraven på vad en församling i kyrkoordningen reducerats till att det ska finnas ett kyrkorum, finnas förtroendevalda och firas gudstjänst enligt församlingsinstruktionen.

Denna utveckling är ett pastoralstrategiskt misstag. Låt oss värna om våra socknar som en synonym till den lokala församlingen. Ibland är kyrkan det enda som finns kvar på landsbygden när skola, mataffär med mera försvinner. Kyrkan har en unik möjlighet att finnas kvar och tillvarata socknens intressen. Kyrkan är ofta väl synlig i det lokala sammanhanget och ger namn till socknen. Församlingar som sammanfaller med sockenbegreppet är ett för Svenska kyrkan unikt missionsredskap som ger möjlighet till närvaro i hela vårt land. Ingen annan kyrka eller samfund i Sverige har denna förankring i landet.

Självfallet finns det ibland skäl för att en församling ska upphöra eller få en annan status, såsom det tidigare fanns annex- eller kapellförsamlingar. Kyrkan kanske inte används längre. Det har under många år inte funnits ledamöter i församlingsrådet. Men ibland ger man upp för lätt. Är det svårt att hitta engagerade till församlingsrådet? Låt verksamheten ligga på sparlåga ett tag. Så länge församlingen finns kvar, finns möjlighet att rekrytera från de tillhöriga. En präst möter människor i många sammanhang. Liksom alla som är engagerade i kyrkan gör. Vet du med dig att det finns en ledig plats i rådet har du möjlighet att rekrytera. Min erfarenhet är att det inte är så svårt. Många fler än vi tror vill bidra till att kyrkan ska finnas kvar i socknen om vi bara ställer frågan. En plats i rådet är en sådan möjlighet.

I det pastorat där jag är kyrkoherde är vi stolta över våra socknar. De har alla sin unika karaktär med församlingsråd som värnar sin kyrka och sin bygd. Jag är stolt att det finns närmare 45 förtroendevalda som tar ansvar för församlingarna. Församlingsråden, som träffas 3–4 gånger per år, är en unik möjlighet för mig och min komminister att få en inblick i församlingens liv. Det är en möjlighet att samråda om kyrkan och kyrkomiljön att förankra beslut och ge möjlighet till lokalt inflytande och engagemang. Men det är också en möjlighet att samverka med de lokala föreningarna för bygdens olika intressen. Kyrkan blir en lokal samarbetspartner vars styrelsemedlemmar kan vara en granne, inte långt bort i något kyrkcenter.

Är det inte betungande med alla dessa råd? Nja, jag tänker så här… så länge vi har kvar kyrkorna behövs det någon form av organisation kring dem. Ett slags samråd behöver göras för att förankra beslut osv. Bara kyrkvärdarna utgör ofta 2–4 personer, där har du har halva rådet! Med få men effektiva och väl förberedda församlingsrådsmöten får du en förankring av kyrkans verksamhet och ett engagemang kring den lokala kyrkan som kan växa. Pastoratet kan i de nya skrivningarna i kyrkoordningen i stor utsträckning själva välja hur man vill organisera sitt arbete. Med tydliga skrivningar om syfte och mandat kan det lokala inflytandet via församlingsrådet tillgodoses utan att det blir för tungrott.

Om vi retirerar från socknen kommer någon annan i stället. Varför inte bara var kvar? Det är att vara folkkyrka på riktigt.

Johan Lautmann
Kyrkoherde i Balingsta, Hagby, Ramsta, Uppsala-Näs, Västeråker och Dalby församlingar i Uppsala stift.