Guds mekanik tillåter kreativa nattvardslösningar

Changi prison, Singapore, 1942. Japan har invaderat och gjort en grov sortering bland alla västerlänningar som internerats.

Kristna missionärer, oaktat samfundstillhörighet, har hamnat i samma stora cell. Efter en tid har längtan att tillsammans fira nattvard växt sig större än misstänksamhet och dogmatiska reservationer. Fängelsedieten består av ris och te, och så får sakramentet också utformas. En karmelit, en baptist, en lutheran – och många fler på den tidens färgglada skala av missionsföretag – delar livets enklaste överlevnadsmateria. Ett riskorn var; Kristi kropp för dig utgiven. En liten klunk te ur en gemensam mugg; Kristi blod, för dig utgjutet.

Berättelsen är en klassiker i asiatisk missionshistoria. Helt okunniga om den – ty det är dock vite mannens berättelse – händer det på isolerade öar i den närmast galaktiska indonesiska arkipelagen (13000 bebodda öar) att en pastor, ofta kvinna, celebrerar nattvarden med just te.

Är den muslimska dominansen stark och inkräktande är vin helt ohanterligt, finns inte att tillgå. Kanske kommer en laddning oblater från Jakarta på en båt om två månader, men inte ens i Sveriges lantliga sakristior finns alltid påfyllt, det vet erfarna präster. ”Bröd” på många av dessa öar är sällan bakat på vete, det handlar om mångtusenåriga matkulturer baserade på ett stort antal andra råvaror som vi i Europa sällan ens vet namnet på. Pastorn, prästen använder sitt omdöme och sin teologiska finurlighet för att ordna lämpliga nattvardsgåvor. 

I den ofrånkomliga kontextualiseringen i världens kristna och växande majoritet, kanske på en ö i Indonesien eller i en industristad i Kina, söker man ofta svaret på vad kommunion djupast sett handlar om. Hur översätts ens ordet bröd utan att betydelsen ”människans vanligaste livsmedel” går förlorad och ersätts med ett exotiskt ord för något man faktiskt aldrig ätit? 

Den viktiga lärdomen är att i Guds mekanik fungerar kommunionen också med innovativa lösningar. Krav på precision behövs när vissa pussel ska läggas, medan andra – som den kristna världsvida gemenskapens pussel – aldrig blir mer än idel tafatt början var gång precision blir vägledande.

I Svenska kyrkan syns en tilltagande närsynthet i frågor som den om nattvardselementens autenticitet. Kan det bero på att vår internationella exponering alltmer handlar om England under det att vårt en gång finförgrenade nätverk från Japan till Peru fått förfalla? Anglikanska kyrkan inspirerar och fascinerar, men någon hjälp med våra fallande trender ges knappast.

Göran Wiking,
teologie doktor, präst i Lannaskede, tidigare utsänd av Svenska kyrkan till Indien, Kina, Singapore och Malaysia