Gudstjänstlivet på landsbygden håller på att försvinna

I Kyrkans Tidning (KT Debatt 21 mars) lyfter Johan Wierup en mycket viktig fråga: De sjunkande siffrorna vid våra huvudgudstjänster. Vi måste börja tala om detta!

Kyrkoordningen fastslår att församlingens första grundläggande uppgift är att fira gudstjänst. Inget får vara viktigare än detta. Caféverksamhet, soppluncher och annat kan ju vara kontaktpunkter med människor, men kan inte ersätta den söndagliga gudstjänsten.

Svenska kyrkans statistik över gudstjänstbesök (avser söndagens huvudgudstjänst) var år 1990 drygt 9 miljoner. År 2010 hade siffran sjunkit till cirka 4,6 miljoner besök. Efter pandemin hade vi 2, 3 miljoner besök per år, och nu har kurvan blivit brantare. Om kurvan skulle fortsätta i samma riktning som nu betyder det att den slår i botten - alltså noll besök - år 2029! Kris är bara förnamnet.

Jag prästvigdes 1966. Som pensionär har jag ofta fortsatt att tjänstgöra i olika församlingar i denna prästbristens tid. Jag har sett hur det glesnat i kyrkbänkarna, men det senaste året har något för mig nytt kommit till: En del gånger har det blivit mässfall. Alltså: Ingen kom till gudstjänsten! Och flera gånger har deltagarna varit färre än fem personer. Jag tror att många präster, framför allt på landet, har samma erfarenhet. Hur tänker vi kring detta?

En orsak tror jag är sammanslagningen av flera församlingar till större pastorat. Det blir lätt centralstyrning och enskilda församlingar kommer i kläm. En söndag gudstjänst klockan 11, nästa söndag klockan 18 eller 15, söndagen därpå inställt... Det är ingen bra ordning.

Församlingskänslan försvagas, och därmed också engagemanget i gudstjänstlivet. Flera gånger har motionerats i kyrkomötet om en utvärdering av Strukturutredningens konsekvenser, men det har alltid blivit avslag. En sådan utredning skulle kunna ge svar på många frågor. Om det inte redan är för sent.

Visst finns det många församlingar, inte minst i städerna, som samlar stora skaror till gudstjänsterna, och det är glädjande. Men vi måste våga se verkligheten: I många församlingar på landsbygden håller gudstjänstlivet på att försvinna. Det som skall vara församlingens första prioritet. Så allvarligt är det.

Sture Lundqvist, pensionerad präst, Leksand