Gudstjänstlivet på landsbygden håller på att försvinna

Sture Lundqvist Pensionerad präst

Gudstjänsten är församlingens viktigaste uppgift. Men vad om ingen kommer? Foto: Johanna Norin/KT och privat. 

Jag har sett hur det glesnat i kyrkbänkarna, men det senaste året har något för mig nytt kommit till: En del gånger har det blivit mässfall. Alltså: Ingen kom till gudstjänsten!

I Kyrkans Tidning (KT Debatt 21 mars) lyfter Johan Wierup en mycket viktig fråga: De sjunkande siffrorna vid våra huvudgudstjänster. Vi måste börja tala om detta!

Kyrkoordningen fastslår att församlingens första grundläggande uppgift är att fira gudstjänst. Inget får vara viktigare än detta. Caféverksamhet, soppluncher och annat kan ju vara kontaktpunkter med människor, men kan inte ersätta den söndagliga gudstjänsten.

Svenska kyrkans statistik över gudstjänstbesök (avser söndagens huvudgudstjänst) var år 1990 drygt 9 miljoner. År 2010 hade siffran sjunkit till cirka 4,6 miljoner besök. Efter pandemin hade vi 2, 3 miljoner besök per år, och nu har kurvan blivit brantare. Om kurvan skulle fortsätta i samma riktning som nu betyder det att den slår i botten - alltså noll besök - år 2029! Kris är bara förnamnet.

Jag prästvigdes 1966. Som pensionär har jag ofta fortsatt att tjänstgöra i olika församlingar i denna prästbristens tid. Jag har sett hur det glesnat i kyrkbänkarna, men det senaste året har något för mig nytt kommit till: En del gånger har det blivit mässfall. Alltså: Ingen kom till gudstjänsten! Och flera gånger har deltagarna varit färre än fem personer. Jag tror att många präster, framför allt på landet, har samma erfarenhet. Hur tänker vi kring detta?

En orsak tror jag är sammanslagningen av flera församlingar till större pastorat. Det blir lätt centralstyrning och enskilda församlingar kommer i kläm. En söndag gudstjänst klockan 11, nästa söndag klockan 18 eller 15, söndagen därpå inställt... Det är ingen bra ordning.

Församlingskänslan försvagas, och därmed också engagemanget i gudstjänstlivet. Flera gånger har motionerats i kyrkomötet om en utvärdering av Strukturutredningens konsekvenser, men det har alltid blivit avslag. En sådan utredning skulle kunna ge svar på många frågor. Om det inte redan är för sent.

Visst finns det många församlingar, inte minst i städerna, som samlar stora skaror till gudstjänsterna, och det är glädjande. Men vi måste våga se verkligheten: I många församlingar på landsbygden håller gudstjänstlivet på att försvinna. Det som skall vara församlingens första prioritet. Så allvarligt är det.

Sture Lundqvist, pensionerad präst, Leksand

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

9 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

BGOL
Tråkigt, men förklarligt. Finns det månne ett samband mellan försäljningen av prästgårdarna och gudstjänstbesöken? Tidigare fanns en församlingspräst som bodde bland församlingsborna, som följde dem i både glädje och sorg. Numera i stordriftens tidevarv skickas okända präster ut från närmaste stad vid förrättning på landsbygden. Igenkännande och relation saknas tyvärr ofta.
P E D
Om man vill ha tillbaka gudstjänstbesökare behövs i ett demokratiskt samhälle som Sverige en strategi att övertyga självständigt tänkande människor om varför de ska ägna sin fritid åt gudstjänster. Istället för att gnälla över att caféverksamhet, soppluncher och annan diakonal verksamhet lockar människor kan man se det som en möjlighet att få gudstjänstbesökare. Detsamma gäller körverksamhet. Fyll gudstjänsterna med innehåll som engagerar medlemmarna så är sannolikheten större att bänkarna fylls istället för allt gnäll över att folk inte tycker att det är självklart att gå i kyrkan om söndagarna.
Per-Henrik
Främst beror det på den enorma centralisering som kyrkans organisation genomgår. Församlingsråden, den lokala förankringen har inget inflytande alls längre. Att enbart kunna välja kyrkvärdar och besluta om församlingskollekter har gjort att engagemang och ideellt arbete upphört eller i bästa fall flyttats till andra lokala föreningar.
Innebörd
Mässfall innebär att en gudstjänst ställs in på grund av att prästen uteblivit.
Erland Olsson
Vi får inte underskatta att soppluncherna betyder mycket och är gemenskap som komplement till ensamheten i dagens samhälle. Kanske formerna för söndagsgudstjänsterna bör förnyas och moderniseras.
Christina Meehan Lång
Ja, man undrar sannerligen hur man från församlingsledningen föreställer dig att man kan bygga församling med två EVENEMANG per termin. (Då inkluderas hemvändardag och körkonsert.) Det hade fungerat med lekmannaledda andakter. Ge dem en fast form: Psalm. Textläsning. Psalm. Tankar runt texten gärna i samtalsform där alla bjuds in att reflektera. Vår fader. Gemensam läsning av välsignelse och avslutande psalm.Men EN gång i veckan är ett minimum om man ska få till något som liknar församlingsliv.
Erland Olsson
Kanske söndagens mässa/gudstjänst tillhör forntiden och det förgångna?
Ålof
Varför inte ha sopplunchen på söndagen efter gudstjänsten? Söndagen är ”kyrkans dag”, så gör något bra av den!
Nils Ronquist
Min far var präst på Gotland. Få kom till söndagarnas Gudstjänster. Har varitordförande i en församling och sedan vice ordförande i ett pastorat. Gudstjänstlivet var skralt. Vi kyrkoherdesöner fick gå i kyrkan för att undvika mässfall. Är idag 88 år det vill säga en lång period. Kyrkan framför sitt budskap på ungefär samma sätt. Kyrkans viktiga budskap kan kanske framföras på andra sätt.