Släpp högmässorna loss - det är VÅR kyrka

Lars Tillenius, musikdirektör
När många högmässor är så erbarmligt tråkiga så är det nog inte konstigt att de är oattraktiva, skriver debattören.

Det är församlingens kyrka och gudstjänst. Den enbart präststyrda kyrkan/gudstjänsten behöver släppas loss.

Jag har under 40 år tjänstgjort som organist och de senaste åren varit vanlig gudstjänstdeltagare i olika församlingar och har då och då undrat varför högmässan blivit glesbefolkad.

I en ledare i Kyrkans Tidning dryftas att få vill fira högmässa. Gudstjänster över lag bör inte recenseras, de ska upplevas. Men när många högmässor är så erbarmligt tråkiga så är det nog inte konstigt att de är oattraktiva. (Stackars konfirmander! ) Att det är klockan 11 en söndag bidrar också, inte minst för att affärerna är öppna.

Vilken högmässoordning/alternativ som än väljs så hjälper inget om den som leder och predikar inte har en glöd och kärlek till sin församling och till evangeliet. Om prästen bugar sig till höger och vänster är oviktigt och irriterar gudstjänstdeltagarna. Om prästen känner sig osäker på att sjunga så går det med lätthet att läsa eller överlåta sången till en körsångare.

Jag har några gånger lyssnat till predikningar i England och varje gång har predikanterna berättat någon anekdot som passar in och fått församlingen att högljutt skratta. De har också haft ett avspänt sätt att agera. I nämnda land kan också organisterna spela psalmer så att det sjunger om hela kyrkan. De håller tempo, anpassar tonhöjd och låter församlingen andas och bär så upp sången.

Det är församlingens kyrka och gudstjänst. Den enbart präststyrda kyrkan/gudstjänsten behöver släppas loss.

Lars Tillenius,
musikdirektör

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

8 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Håkan
Nu flockas inte skarorna direkt i de alltför många församlingar där man inte ids fira högmässa heller...
Hej Lars, håller helt med dig. Det är församlingens kyrka och gudstjänst. Vi måste få kyrkan att komma loss. Spela psalmer så det sjunger om hela kyrkan. och präster som predikar så folk förstår och tar till sig budskapet. För ett par år sedan skrev jag i KT om mer lättsam musik i kyrkan men det blev höga protester präster och organister. Men jag håller fortfarande på att vi måste ge våra besökare det innehåll de önskar i våra gudstjänster, annars kommer medlemstappet aldrig att sluta.
Instämmer
Instämmer
SVK medlem
Katarinamässan tilltalar inte alla, vilket är bra, för då skulle man behöva ha mässa hela söndagen. En Katarinamässa är motsatts till tom och tråkig, tycker alla de som regelbundet går i mässan. Men biskopen och domkapitlet I Stockholms stift tycker inte om Katarinamässan, för den avviker nämligen från handboken och övrigt reglemente. Men den avviker inte från Gud. Underförstått, en tom mässa som följer reglementet är bättre än en fullsatt som avviker. "Gå ifrid och tjäna Herren med glädje"
Mikael A
Hej Lars - det var bättre i Köping eller hur?
Hur är det i de andra samfunden i Sverige? Det behövs kanske lite variation? Alla samfunden behöver inte stöpas i samma form? Predikan ska självklart vara begriplig för den som lyssnar. Men också meningsfull, med ett djupare innehåll. Svårigheten är att det behövs en skicklighet att kunna skriva en predikan som når helt olika målgrupper. Att nå längst in i glöden och det gemensamt mänskliga, med sitt språk och sin framtoning. Människor kanske helt enkelt har olika utgångspunkter och behov. Det som djupt berör en person kan gå spårlöst förbi en annan. Vi kanske inte ska likrikta alla samfunds sätt att fira gudstjänst? Välkomna ekumeniken, men ändå ha respekt för olika traditioner och och olikheter? Sedan kan det ju vara många orsaker till att människor idag inte går i kyrkan. Men det behövs verkligen ett engagemang och en glöd, det håller jag med om. Hur skapar vi det i varje sammanhang?
Förutom att läsa sångpartierna, eller överlåta dem åt någon annan, finns ju också ett tredje alternativ: se till att prästen och musikern får ordentlig tid tillsammans före gudstjänsten att värma upp rösten. Den tiden är viktig. En liten åtgärd som gör stor skillnad för hela gudstjänsten. Det är nog ett återkommande dilemma lite varstans i våra kyrkor, att prästen inte hinner sjunga upp i lugn och ro innan gudstjänsten.
Tidig
Tidpunkten söndag kl. 11.00 är förödande. En orimlig tid för många. Genom att ändra till kl. 12.00 eller kl. 12.30 skulle mycket vara vunnet. Lägg därtill ett rikligt kyrkkaffe med matig smörgås och kyrkorna skulle åter fyllas av hungriga medlemmar som även söker andlig spis. .