Sofija Lazić Pedersen: Inte heller huvudgudstjänsten är privat

REPLIK

Vad kan jag som individ styra i en gudstjänst och vad i ordningen är ofrånkomligt fast? Debatten har lyfts av Anders Isacsson i Kyrkans tidning 33/2024 om de kyrkliga handlingarna, men borde vidgas till att gälla samtliga gudstjänster. Individualiseringen är inte något utifrån kommande utan finns redan mitt ibland oss. Jag vill därför sätta en spegel framför prästerskapet i stort och höja blicken till våra tveklöst mest offentliga gudstjänster, nämligen huvudgudstjänsterna. Jag tycker att vi riskerar att kasta sten i glashus, ifall vi bara tittar på de som kommer till oss för kyrkliga handlingar. Som tjänstledig präst och gudstjänstfirare i olika kyrkor upplever jag allt oftare att tjänstgörande i vigningstjänsterna behandlar gudstjänsten som sin egen och inte följer Svenska kyrkans ordning, såsom den är formulerad i Kyrkohandbok för Svenska kyrkan och Kyrkoordningen.

För visst finns det, med Anders Isacssons ord, vigda som i söndagens mässa ”manifesterar sitt jag och just sina idéer om hur gudstjänster ska gestaltas och genomföras”? Detta är redan fullt möjligt att göra och samtidigt följa handbokens ordningar och anvisningar, men allt oftare görs frånsteg från den gemensamma ordningen, där ett individualistiskt liturgiskt jag ges tolkningsföreträde.

Handboken rymmer både fasta ordningar och moment som är friare. Vi kan lägga till men inte dra ifrån, särskilt i de kyrkliga handlingarna, vilket just ger utrymme för individens önskningar. Trots att vi präster har stor frihet att formulera eget finns det också tillfällen då vi är ålagda att följa handboken ordagrant. Svenska kyrkan är en kyrka som har en handbok för att vårt gudstjänstfirande ska vara både lokalt och en del av en gemensam ordning där vi firar gudstjänst enligt samma principer i Malmö och i Arjeplog. När handboken antogs 2017 var vi i Gudstjänstutskottet noga med att det skulle rymmas både bredd och höjd, men vi betonade också vikten av att vi faktiskt har en gemensam ordning.

Jag vill framförallt lyfta gudstjänster som rymmer sakramenten, alltså dop och nattvard. Här har prästerna avlagt löften att ”rätt förvalta sakramenten”. Vi borde därför vara lika noggranna i vårt firande av dessa gudstjänster som jag upplever att många är i sitt juridiska handhavande av vigselgudstjänster. Sakramenten ska handhas enligt ordningen (by the book) så att varken myndigheter (läs domkapitel) eller församlingen ska kunna ifrågasätta giltigheten i sakramenten. Alltså döper vi med trinitarisk formel och följer handboken vid mässfirandet såsom det anges i Kyrkoordningen, i detta fall kapitel 18-21.

Jag vill här ge tre exempel som jag vid upprepade tillfällen och i olika församlingar erfarit. Det är inte saker som glöms bort en gång, rester av tidigare formuleringar eller felsägningar utan medvetna, upprepade ändringar av liturgin, antingen egna eller lånade från andra traditioner. Jag talar inte heller om sådana ändringar som godkänts av domkapitel. Det kan tyckas vara småsaker men det skapar förvirring bland trogna gudstjänstbesökare.

1. Inledningen. Jag har varit på ett icke obetydligt antal gudstjänster som inte inleds med trinitarisk formel, trots att handboken har tre alternativ för detta. Gudstjänsten saknar då en tydligt riktad start.
2. Nattvardsbönen. Det förekommer att andra än präster läser delar av nattvardsbönen, liksom  tillägg, ändringar av instiftelseorden eller rent av andra böner, trots att det finns 14 olika att välja på. Samtliga av dessa exempel strider direkt mot Kyrkoordningen.
3. Välsignelsen. Det förekommer åtskilliga varianter av den aronitiska välsignelsen, utöver handbokens två. Språkligt problematiska är enligt min erfarenhet sammanblandade former som uttrycker både konjunktiv och indikativ i samma mening, istället för att följa instruktionen att använda antingen den äldre eller den nyare översättningen.

Att hitta sitt eget liturgiska uttryck i samklang med både församlingen och Svenska kyrkans ordningar är fullt möjligt. Så kära kollegor, lita på att ordningen håller också för er. Formulera fritt där ni får, lägg ut era teologiska funderingar i predikan och samtal med församlingen, men håll er till handboken där det krävs och fira gudstjänst enligt vår gemensamma ordning.

Sofija Lazić Pedersen, präst, tidigare ordförande för gudstjänstutskottet i kyrkomötet och doktorand i praktisk teologi vid Åbo Akademi