Hellre makt och söndring än samråd och kompromiss

Lars Strandberg medlem i Oscars församling

Oscars församling ska slås ihop med Hedvig Eleonora församling. 

I Oscars församling betyder vissa röster mer än andra.

Kyrkan har genom sekler slitits sönder av inbördes strider. Nu fullföljer Borgerligt alternativ (Ba) i Oscars den traditionen genom att driva igenom en sammanslagning med Hedvig Eleonora församling, Det verkliga syftet torde vara att säkra den egna makten efter motgången i senaste kyrkovalet. 

Men det är inget att klaga på, kan invändas. I Sverige råder demokrati. Javisst, men i Oscars finns fyra nomineringsgrupper (Socialdemokraterna, FiSK, Centerpartiet och Frivillig kyrka) som tillsammans representerar drygt 45 procent av avgivna röster i kyrkovalet. Alla dessa har inget att säga till om och Borgerligt alternativ har helt dominerat utredningen om sammanslagning. Det liknar vad som görs i politiken men här talar vi om en kristlig församling vars grundläggande uppgift helt skiljer sig från vad som gäller för riksdag och kommuner. 

I brist på sakliga argument, till exempel de kostnader som sammanslagningen för med sig, uppfinner utredningen ett nytt begrepp för sammanslagningen. Det är ”ökad växtkraft” som dock inte byggs under med några beräkningar. Inte så litet påminner detta om kedjebrevens frestande lockelser.

Man kan säga att församlingsmedlemmarnas inflytande utövas i kyrkovalen, men glömmer därvid nämna att vid det senaste kyrkovalet var denna fråga inte känd. Utredningen har därefter presenterat sina förslag vid en (1) sammankomst, varvid frågestunden fick avbrytas på grund av utredarens tidsbrist.

Svenskt samhällsliv brukar beskrivas med ord som ”kompromiss” och ”medling”. Kyrkostriderna, i stort som smått, vittnar i stället om ”makt” följd av ”söndring” som resultat. I denna viktiga fråga bjuder klokheten för att inte hetsa fram en genomgripande förändring utan ge tid för nödvändiga analyser och samsyn med reservanterna för att nå en kompromiss till båtnad för församlingslivet. Brådska har präglat processen. Församlingens väl är dock viktigare än Borgerligt alternativs vilja att utnyttja sin knappa majoritet.

Stiftsstyrelsen fattar de avgörande besluten. På hemsidan skriver stiftet inledningsvis ”Stiftsstyrelsen ska främja församlingslivet i stiftet och verka för dess utveckling.”

Biskop Andreas är väl insatt i motsättningarna i Oscars efter nyligen genomförd biskopsvisitation.                                       Stiftets utredare har vid sin genomgång av ansökningen från församlingen inte kontaktat reservanterna utan enbart förlitat sig på majoriteten syn.

I sin iver att tillmötesgå Hedvig Eleonora har Oscars sålt ut sin rättmätiga rätt till mandat i det viktiga övergångsfullmäktige som helt styr verksamheten från 1 januari 2025. Förhoppningsvis följer stiftsstyrelsen praxis och bortser från Borgerligt alternativs köpslagan i denna fråga.

Märkligt är att stiftet inte gör någon bedömning av Oscars bostadsfastigheters ekonomi. Eftersatt underhåll beräknas lösas med nya lån, men räntor och avskrivningar gör att den nya församlingen måste höja kyrkoavgifterna eller minska på den kyrkliga verksamheten. 

Lars Strandberg, 
medlem i Oscars församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Församling

Prenumerera på Nyhetsbrev

3 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Diskret
Det verkar som affären inte tål ljus. Politiker styr diskret utan insyn. Svenska kyrkan är politiskt styrd. Är det endast en enda modig församlingsbo som vågar tala öppet om sammanslagningen?
Varning
Som anställd i Malmö pastorat vill jag varna för att slå ihop församlingarna i Stockholm. De få (förväntade, men alls inte garanterade) förtjänsterna uppväger inte alla baksidorna - försämrad arbetsmiljö, församlingsbegreppets död, personalflykt + att man lockar till sig makthungriga potentater både till kyrkoråd och kyrkoherdeuppdrag.
Ännu en präst.
Man undrar stillsamt hur länge sekulära politiska partier ska få använda Sv kyrkan som lekstuga för intriger och makthunger. Inte utan att man skäms! Varningen från Malmö pastorat är värd att tas på allvar. Den kyrkliga stordriften leder inte till nån väckelse kan vi redan konstatera. Bara till ökad byråkrati och centralstyrning. Storpastoraten är en återvändsgränd som bara gynnar makthungriga politiker och överbetalda kyrkoherdar.