Inför begränsning på administration!

Liksom det ska finnas en lokalförsörjningsplan i varje församling/pastorat bör det finnas en administrationsförsörjningsplan på alla nivåer. Målet måste vara att kyrkans grundläggande uppgift kan utföras och utlevas utan att överdriven administrationen ligger som en våt filt över oss och slukar för mycket resurser.

Det måste utarbetas mätmetoder som jämför mängden aktiviteter för och med människor kontra administration i församlingarna. Nu kanske någon menar att administrationen är i harmoni med församlingarna och dess verksamhet. Jag menar att balansen är rubbad sedan länge. I ena vågskålen finns gudstjänster, mässor, dop, konfirmander, körer, begravningsgudstjänster, själavård, diakoni, undervisning, meditationer, vigslar, sorgegrupper, soppluncher, konserter, musikgudstjänster, ungdomsverksamhet, föredrag och mycket annat.

I den andra vågskålen ligger bland annat; löneadministration, personaladministration, mbl, statistikrapportering, budget och bokslut, arbetet att ta fram församlingsinstruktionen, kyrkoval, handlingsplaner, riskbedömningar, och nu också lokalförsörjningsplaner.

All denna administration har goda syften OM balansen mellan verksamhet och administration är rimlig men det är den inte. Inte heller hyser jag något hopp att centralisering löser några problem. Jag tror endast att centralisering leder till ännu mer byråkrati och förlust av inflytande från de lokala församlingarna.

Administration från stat och kommuner kan vi inte kortsiktigt påverka men den inomkyrkliga administrationen äger kyrkan själv att förfoga över.

Varför frågas inte HUR församlingar och pastorat utför sitt uppdrag? Ge stöd där det inte fungerar och ta lärdom från de enheter som lyckas. Sprid goda exempel! Jag ser inte att lokalförsörjningsplanen kommer annat än att dränera ytterligare resurser i framtagandet och underhållandet. Resurser som kunde använts till utåtriktad verksamhet. Varför denna fixering vid administration och byggnader? Vilka nomineringsgrupper i kyrkomötet vill ta i denna fråga?

Jag anser att Svenska Kyrkan behöver en administrationsförsörjningsplan som ser till att administrationen inte tar mer än en förutbestämd del av kakan. Annars riskerar kyrkan urholkas till en jättekoloss av administrativa rutiner.

Det måste vara rimligt i båda vågskålarna. Om kyrkomötet eller kyrkokansliet inför ny administration måste någon gammal administration tas bort.

Administration är inte verksamhet.

Församlingsinstruktion är inte verksamhet.

Lokalförsörjningsplan är inte heller verksamhet.

Administration är nödvändigt men det måste finnas en balans, en administrationsförsörjningsplan.

För människornas skull.

För glädjens skull.

För Kristi skull.

Jim Tullgren
kyrkoherde Höllviken