Israelfixeringen går inte att tvätta bort

REPLIK

Anna Karin Hammar och Daniel Tisell försöker med ännu en replik (KT 4/1) tvätta bort sin internationella fixering vid Israel. Det lyckas inte; ensidigheten dokumenteras ännu tydligare i deras upprepade och feber­aktiga försök att brännmärka den demokratiska staten, medan decennier av raketbeskjutning, terrorattacker, en kontinuerlig hatpropaganda – som går ända in till barnen i skol­salarna – från diktaturen Palestina förtigs.

KT:s läsare ombeds också notera att replikerna med tystnad förbigår de tidigare bojkottförslagen mot Israel, som drivits av Hammar och där hon bland annat har sagt, att ”kyrkorna måste välja om de står för folk eller förtryck” och samtidigt nedvärderande uttalat, att ­”Israel vill vara en demokratisk stat”. (Se KT-intervju den 12/8 2016). Vill vara men är alltså inte en demokrati!

Medan replikförfattarna från början har försökt tona ned – eller förneka – sin apartheidstämpel på Israel, blottas den nu tydligt genom åberopandet av ”ett stort antal auktoriteter om folkrätt och mänsk­liga rättigheter” vilka hävdar att ”apartheid praktiseras i området med Israel som ansvarig ­regim.” Lägg märke till orden ”ett stort antal”!

Hammar/Tisell konkluderar: ”Apartheid är ett brott mot mänskligheten och fordrar allas ingripande”.

Men varför siktar två framträdande företrädare för vår kyrka bara på den ende demokratiska pianisten i hela Mellanöstern?

Bengt Olof Dike