Kampen för människor på flykt får inte tappa styrka

Vi möts återkommande av nyheter om människor på flykt som dör på Medelhavet. Vi hör berättelser om enskilda individer som tvingats till livsfarliga resor över land och hav för att fly undan katastrofer, krigstillstånd och fattigdom. De är inte bara utlämnade åt naturens krafter utan får också ta konsekvenserna av politiska beslut och av mänsklig likgiltighet.

Likgiltigheten tar sig många uttryck: hos dem som säljer platser på sjöodugliga båtar, likgiltigheten i beslut att inte skicka eller ta emot räddningsfartyg och likgiltigheten då man avvisar migrantbåtar som söker säker hamn. Följderna blir drastiska för enskilda människor. Enligt FNs flyktingorgan UNCHR drunknade 2 277 människor i Medelhavet under 2018.

Båtflyktingens verklighet är något som uppmärksammas i årets Bönevecka för kristen enhet som inleds den 18 januari. Årets tema utgår från berättelsen om hur aposteln Paulus lider skeppsbrott på Medelhavet. Lukas berättar dramatiskt i Apostlagärningarna om hur han tillsammans med Paulus och deras medresenärer råkar i sjönöd utanför Maltas kust på väg till Rom.

För Maltas befolkning är berättelsen om Paulus skeppsbrott, och hur öborna visade omsorg för Paulus och hans medresenärer, intimt förknippad med kulturen, identiteten och kyrkan. Och det är just kyrkorna på Malta som tagit fram materialet för Böneveckan för kristen enhet 2020 som kommer att användas i mer än 120 länder.

Platserna som nämns i Apostlagärningarna påminner om liknande berättelser om vår tids migranter. Kyrkorna på Malta utmanar oss till solidaritet med människor som flyr undan krig och förtryck. Är vi likgiltiga eller visar vi vår solidaritet och särskilda omsorg som vittnen om Guds kärleksfulla omsorg om alla människor?

Kyrkorna på Malta har tydligt, i protest mot sin regering, tagit ställning för ett generöst mottagande av dem som ger sig ut på Medelhavet, precis som öborna gjorde för snart 2 000 år sedan när de tog emot Paulus. Även här i Sverige fortsätter kyrkorna trots kraftig politisk motvind att arbeta mot likgiltigheten och mot försöken att minska möjligheterna för människor på flykt att komma till vårt land. I kyrkorna förmedlas medmänskligt stöd i många olika former, både lokalt och nationellt.

År efter år samlas miljoner människor över hela världen 18–25 januari för att be om kristen enhet. Böneveckan för kristen enhet har blivit den största ekumeniska manifestationen för viljan att överbrygga splittringen mellan kristna. Jesus bad för enhet bland de sina för att världen ska tro: ”De alla skall bli ett /…/ Då skall världen tro på att du har sänt mig” (Johannesevangeliet 17:21).

Arbetet för kristen enhet handlar inte bara om att samlas till bön för enheten utan manifesteras också i handling för människor i utsatthet. Ordet ekumenik, oikoumene, betyder ”den bebodda världen” och det antyder vårt ansvar för människor i utsatthet.

Att visa gästfrihet i arbetet för kristen enhet är viktigt. Det är ett förhållningssätt som utmanar oss till större generositet gentemot dem som är i nöd. De människor som visade ovanlig omsorg mot Paulus och hans följeslagare kände ännu inte till Kristus.

Ändå var det denna oväntade vänlighet som gjorde att splittrade människor fördes närmare varandra. Kristen enhet handlar om att agera och ta ansvar för utsatta människor vid sidan om gästvänlighet mot varandra

Kyrkorna på Malta utmanar oss till solidaritet med alla dem som av olika anledningar tvingas till flykt. Vi uppmanar alla kyrkor och samfund att tillsammans stå upp för mänskliga rättigheter och värna människovärdet. Låt inte kampen för människor på flykt tappa i styrka och låt inte populism och nationalism grusa synen på vad som är rätt och fel.

Karin Wiborn
generalsekreterare, Sveriges kristna råd

Olle Kristenson
teologisk rådgivare, Sveriges kristna råd