Kan samtalet tas ett steg vidare?

Uttalandena från Karin Burstrand och Wanja Lundby-Wedin, efter att överklagandenämnden friat Rune Imberg, vittnar om en vilja att tysta en minoritet i Svenska kyrkan en gång för alla och i synnerhet den minoritet som Missionsprovinsen utgör.

Wanja Lundby-Wedin önskar fördrivning. Det kan vi förstås bara beklaga och betrakta som ett historiskt misstag, om så blir fallet. Oppositionen har sina viktiga syften i en öppen, demokratisk folkkyrka. Att kritiskt granska och agera har alltid varit en levande tradition i lutherska sammanhang.

Karin Burstrand önskar tydligare kyrkorätt. Men hittills har de, vid det här laget, ganska många rättsprocesserna i relation till Missionsprovinsen knappast gett önskat resultat. Tvärtom. Göteborgs domkapitels frekventa beslut har upphävts i överklagandenämnden.

I stället för att driva fler processer eller fatta beslut i kyrkomötet om Missionsprovinsen, så torde ett samtal med Missionsprovinsen vara rimligare, med förhoppningen om att hitta klarhet och efterfrågad tydlighet, en förhoppning som också jag har.

Jag kommer att be Missionsprovinsens styrelse (Missionsrådet) att inbjuda företrädare för biskopsmöte och kyrkostyrelse till samtal med Missionsprovinsens ledningsorgan, och då också med öppenhet för hur våra framtida relationer skall se ut. Wanja Lundby-Wedin tycks efterfråga en total bodelning mellan Svenska kyrkan och Missionsprovinsen. Men det kan finnas andra lösningar.

Ett respektfullt sätt att hantera en situation som denna är att tacka ja till denna inbjudan och genomföra dessa samtal. Under tiden bör konflikthandlingar och rättsprocesser oss emellan vila.

Bengt Ådahl
biskop i Missionsprovinsen