Kollektens plats i gudstjänsten försvann med qr-koderna

Gun Alingsjö Bäck och Katarina Karlsson ordförande Internationella rådet och Skut-rådet i Västerås stift

Foto: Janerik Henriksson/TT

Givandet är en del av församlingens liv, skriver debattörerna.

En viktig del av det kristna livet är att dela med sig. Att samla in en kollekt under gudstjänsten är inte bara en metod att få in pengar, det är också ett liturgiskt uttryck för vad det innebär att vara församling och leva ett kristet liv, att liksom de första kristna dela på livets förnödenheter. Många av oss som besökt ekonomiskt fattiga kyrkor, i till exempel södra Afrika, fascineras ofta över givandets plats i gudstjänsten. Att bidra till församlingens liv är något man ofta gör under jubelsång och dans och som återspeglar den stolthet det innebär att kunna bidra till det gemensamma bästa.

I våra gudstjänster manifesterades tidigare detta på olika sätt. Ibland hade vi offergång vilket ännu är vanligt i många systerkyrkor runt om i världen. Under offertoriepsalmen var det också vanligt på många håll att man inte bara bar fram bröd och vin utan också den insamlade kollekten i en korg. Och så kunde man ta upp kollekt i kollekthåvar i bänkarna och endast undantagsvis vid utgången.

I vårt alltmer kontantlösa samhälle har kollektens plats i gudstjänsten på många håll näst intill försvunnit. Ofta finns endast en qr-kod uppsatt någonstans och kollekterna blir därmed allt färre. Givetvis är det bra med månadsgivare, insamlingar och församlingarna kan på många sätt berätta om Acts och Svenska kyrkan i utlandets arbete i alla verksamheter och uppmana individer att ge.

Många positiva försök till mer kollekt görs på olika platser, med till exempel insamlande av ”poletter” med qr-kod eller att kollektvädjan läses upp som en del av gudstjänsten. Vi i internationella rådet och Skut-rådet i Västerås stift vill skicka en utmaning till Sveriges församlingar och även till svenska kyrkans utbildningsinstitut där framtidens kyrkoarbetare utbildas.

Hur kan vi på ett klokt och hållbart sätt lyfta fram givandets plats i gudstjänsten igen? Hur kan vi på ett nytt liturgiskt sätt gestalta att givandet är en del av församlingens inre liv även utan kontanter? Låt oss dela goda idéer så att den viktiga kollekten inte hamnar i skymundan.

Gun Alingsjö Bäck, ordförande Internationella rådet i Västerås stift 
Katarina Karlsson, ordförande Skut-rådet i Västerås stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Spaning
Ett medskick som jag funderat på. Det sägs att varje faktura som vi hanterar kostar mellan 300-500 kr i administrationskostnader innan den gått igenom systemet. Funderat på om inte kollekthanteringen då kostar mer att hantera. Min brottning handlar om att vi sällan eller aldrig når upp till 500 kr. Det innebär att vi på femton års tid betalat mer i administrationskostnader än vad vi fått in i kollekt. Förstår vinsten med rikstäckande etc. Men funderandet finns dock kvar.