Kyrkan som en plats för de goda, de svåra och de djupa samtalen

Samhället präglas av en rytm och takt som ytterst sällan saktar ner. Den moderna världen, där man med några knapptryck kan se bilder från jordens alla hörn, där vi kan resa från öst till väst, nord till syd och där det mesta utvärderas ställer höga krav på människor. På gott och ont förväntas vi vara självdrivande entreprenörer med huvudansvar för våra egna framgångar. Framgångar som ofta mäts i materiellt välstånd, snabb karriärsutveckling och välpolerade bilder på sociala medier.

Samtidigt som det finns mycket gott i ett samhälle där vi tillåts leva i välstånd, sätta höga karriärmål och söka kontakt via sociala medier finns här även myntets baksida. Ett av nutidens tydligaste exempel på detta går att skölja på sociala medieplattformar. Där förs en debatt som inte bara blir hård, utan som alltför ofta visar yttrandefrihetens mindre smickrande sidor. I stundens hetta och i skydd av skärmen blir orden ibland för hårda, tonen förlöjligande och människor med andra åsikter förbyts från meningsmotståndare till fiender.

Självfallet är detta inte hela bilden av varken sociala medier eller det moderna samtalsklimatet. Men alltför ofta ger människor varken sig själva eller andra tiden att lyssna och lära. Istället körs det på i syfte att ”vinna” en debatt. Här har kyrkan genom församlingarna en roll att spela. För även då samhällets normer och värderingar stressar på och manar människor att dra de snabbaste av slutsatser behöver kyrkan inte alltid spela med i samma melodi.  Kyrkan kan välja att välkomna in en annan takt där man både kan och bör ge samtalet dess samhällskritiska utrymme. I kyrkor, församlingshem och andra sammanhang kan samtalet tillåtas att få ta tid, reflektionen tillåtas gå djupare och när ett samtal i stundens hetta kör av vägen kan utrymme för insikt och förlåtelse ges.

Samhället är en komplicerad företeelse där vi människor förväntas leva sida vid sida. Om allt går som det ska bör vi inte bara avstå från att se varandra som hot utan även samverka. För historien likväl som nutiden visar vad människan kan åstadkomma då den förenas, då vi inser att det finns mer som förenar än som splittrar och att de flesta mår bra av gemenskap. Samtidigt påminner historien om att myntets baksida är mörk. För människan är inte bara kapabel att bygga storslagna byggnader och civilisationer utan kan även rasera dem.

I detta arbete behöver Svenska kyrkan vårda de arenor hon tillåts vara på. Sociala medier, traditionella nyhetskanaler, bibliotekskvällar och andra allmänna mötesplatser är av stor vikt. Samtidigt behöver kyrkan fortsätta vara minst lika proaktiv som reaktiv och i detta nyttja en av sina stora fördelar. Svenska kyrkan är i grund och botten är lokal. Det är i det aktiva församlingslivet med att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission som kyrkan blir till. I allt detta kombinerat ger församlingarna liv åt evangeliernas glada nyheter och åt bibelns revolutionerande berättelser. I en tid då mycket ska centraliseras och effektiviseras behövs församlingarna, ensamma och i samverkan för att fortsätta ge människor utrymme till samtal. För om inte kyrkan genom församlingarna kan ge utrymme för de goda, de svåra och de djupa samtalen, vem kan då?

Simon Sjögren