Kyrkan står för en uppvisning i exemplarisk lydnad

Ann-Christin Kristiansson, pensionerad präst i Svenska kyrkan
Det är extra noga att kyrkan i kristider visar att hon kan slå vakt om individens värde, i synnerhet för kollektivets skull. Hon ska stå upp för de värden hon är satt att värna i tider av oro och pandemi. Foto: Lars Rindeskog

När Svenska kyrkan väljer att bejaka gränsdragningen vid 70+ blir det problematiskt på fler sätt, förutom den risken vi löper med att vänjas vid likartade begränsningar, och som kan få farliga eller oönskade konsekvenser.

På frågan från en journalist, om Folkhälsomyndigheten skulle uppmana läkare att inte ge respiratorvård till personer över sextio år, svarar läkarförbundets representant omgående, att detta inte kan komma på fråga. Den regel läkarna har att följa baseras på varje individs potential att tillgodogöra sig en viss typ av behandling, och den grundas varken på ålder, etnicitet eller kön, eftersom gränsdragningen då skulle kunna bli målet och inte personen i sig.

Läkarförbundet har en högt stående kristen etik.

Svenska kyrkan har emellertid inga problem att dra en åldersgräns vid sjuttio år. Medicinskt skiljer man på kronologisk ålder och biologisk, där den kronologiska åldern ofta saknar betydelse. Detta trots att alla vet att kyrkans trognaste besökare brukar vara i just den åldern.

De som tålmodigt lyssnar och med kärleksfull uppmärksamhet på texter och predikningar, kan kyrkohandboken utantill, sjunger med i alla psalmer, ibland tar en andrastämma, och bjuder på kaffe efteråt, ombeds att hålla sig hemma.

Dessa sjuttioåringar har namn, de är individer med olika potential att tillgodogöra sig kyrkans helande kraft och tillbedjan. För dem är kyrkan varken förströelse, sport eller underhållning, utan att jämställa med kollektivtrafik, skola och sjukhus. Låt oss som förstår detta och känner vår församling sätta gränserna.

När Svenska kyrkan väljer att bejaka denna gränsdragning vid 70+ blir det problematiskt på fler sätt,förutom den risken vi löper med att vänjas vid likartade begränsningar, och som kan få farliga eller oönskade konsekvenser.

Vi döps in i kyrkan. Där har vi vårt namn, vilket är motsatsen till att vara sin ålder eller ett nummer. Det är därför extra noga att kyrkan i kristider visar att hon kan slå vakt om individens värde, i synnerhet för kollektivets skull.  Hon ska stå upp för de värden hon är satt att värna och bli extra betydelsefull i just tider av oro och pandemi. Identitet, autonomi och integritet är sådana värden.

Svenska kyrkan har inga problem att dra en åldersgräns vid sjuttio år. Medicinskt skiljer man på kronologisk ålder och biologisk, där den kronologiska åldern ofta saknar betydelse. Detta trots att alla vet att kyrkans trognaste besökare brukar vara i just

Kyrkan, då hon utestänger sjuttioåringar, kan bara stå på huk för sin tro på Jesus Kristus. Det gagnar inte hennes trovärdighet att påstå att denne Jesus i sin kyrka skulle vara en källa till helande och kraft och samtidigt stänga människor ute på grund av rädsla för att de skall bli smittade. Detta är inte detsamma som att vi kan slarva med varken vår hälsa, hygien eller ordning.

Sedan hundratals år är Svenska kyrkan expert på att rymma människor som är tillsammans, och ändå ge var och en, en fredad zon.

Om kyrkan lämnar sina medlemmar 70+ därhän, eller ännu värre stänger ner, i stället för att samla människor till bön i de renaste, rymligaste och vackraste rum vi har i vårt land, främjar det inte hennes betydelse.

Att man öppet och utan omsvep säger upp alla vikarier, musiker, präster, diakoner och vaktmästare som är 70+, är ett exempel på att varken individen eller verksamheten, tjäna Jesus Kristus, längre är i fokus, utan gränsen i sig har blivit målet, ursäktat av att så många som möjligt ska räddas undan covid-19-smitta. Ett resonemang som i så fall borde leda till att man avskedade samtliga överallt.

Några kyrkor stänger helt. Andra har öppet lite då och då. Medan några, olydiga, öppet eller dolt kritiserade av övriga, kämpar på ungefär som vanligt. Med den skillnaden att kyrkvärdar hälsar välkommen på ett större avstånd, inte delar ut agendor men däremot ser till att alla gnider in sina händer med handsprit innan de går in och anvisar var och en sin sittplats.

Prästen rör sig mellan altaret och sakristian, kantorn sitter vid orgeln och allt i kyrkan sker under mycket kontrollerade former. Det firas gudstjänst i en betydligt högre division än dem vi nödgas åse på tv eller på olika nät. Alla biskopar till trots.

Några har en kyrka som står öppen lite då och då i flera timmar, utan någon annan ordning än att gå in, sitta ner, lyssna på lite musik, be en bön och tända ett ljus. Smittorisken är i dessa fall betydligt större än under en ordnad gudstjänst.

Detta bryr man sig inte så mycket om, eftersom målet med verksamheten inte längre är att göra Jesus Kristus synlig för människorna, utan att visa Folkhälsomyndigheten exemplarisk lydnad.

Ann-Christin Kristiansson
pensionerad präst i Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Corona

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Birgitta Söderfeldt
Ann-Christine Kristianssons är kritiskt mot att Svenska kyrkan följer rådet från Folkhälsomyndigheten om att personer över sjuttio år ska begränsa sina sociala kontakter. Som både läkare och som ”överårig” kyrkvärd delar jag inte hennes resonemang. Äldre framhåller ibland om att ”åldern är bara en siffra”, men så var det förstås inte. Ens före coronapandemin. För covid-19 är ålder över sjuttio en riskfaktor. Självfallet ska kyrkan både när det gäller anställda och frivilliga följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte låta oss vara verksamma i kyrkan nu – bortsett från sådant som kan skötas från hemmet. Att jämföra detta med att sjukvården inte har fixerade åldersgränser för vilken behandling som ges är helt fel. I vården handlar det om individuella bedömningar av sjuka personer där biologisk ålder är en viktig variabel för att värdera om personen kan tänkas klara exempelvis respiratorvård. Den typen av medicinska bedömningar av anställda och/eller frivilligarbetare över sjuttio kan inte Svenska kyrkan eller andra arbetsgivare göra. Det är inte ett uttryck för diskriminering eller för att kyrkan inte värderar oss äldre högt – tvärtom visar det på omsorg och hänsyn.
Ann-Christine Kristianssons är kritiskt mot att Svenska kyrkan följer rådet från Folkhälsomyndigheten om att personer över sjuttio år ska begränsa sina sociala kontakter. Som både läkare och som ”överårig” kyrkvärd delar jag inte hennes resonemang. Äldre framhåller ibland om att ”åldern är bara en siffra”, men så var det förstås inte. Ens före coronapandemin. För covid-19 är ålder över sjuttio en riskfaktor. Självfallet ska kyrkan både när det gäller anställda och frivilliga följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte låta oss vara verksamma i kyrkan nu – bortsett från sådant som kan skötas från hemmet. Att jämföra detta med att sjukvården inte har fixerade åldersgränser för vilken behandling som ges är helt fel. I vården handlar det om individuella bedömningar av sjuka personer där biologisk ålder är en viktig variabel för att värdera om personen kan tänkas klara exempelvis respiratorvård. Den typen av medicinska bedömningar av anställda och/eller frivilligarbetare över sjuttio kan inte Svenska kyrkan eller andra arbetsgivare göra. Det är inte ett uttryck för diskriminering eller för att kyrkan inte värderar oss äldre högt – tvärtom visar det på omsorg och hänsyn.