Nyheten om att en församling nu ser som sin osvikliga uppgift att stänga kyrkobyggnaden för bygdens skolavslutningar framkallar inga leenden, skriver Camilla Frostell.
Kyrkans Tidning innehåller nyheten att Sävare församling stänger sina kyrkor för skolavslutningar. Om en skola bestämmer sig för att hålla våravslutning någon annanstans än i kyrkan med motiveringen att kyrkorummet riskerar utestänga elever från den gemensamma ceremonien kan det tolkas som mänsklig och faktiskt kristen omtanke.
Men vad kallar vi det som nu hänt i Sävare församling när kyrkoherden och församlingens beslutsfattare har bestämt att inte tillåta skolorna i upptagningsområdet att hålla sin våravslutning i bygdens kyrkor? Tror kyrkoherden och beslutsfattarna helt enkelt att skolavslutningen har inslag som är oförenliga med kyrkorummet? Då misstänker jag att de tror fel.
På landet där jag bor har det någon gång legat en lapp i brevlådan med information om att strömmen kommer att vara avstängd en viss dag mellan vissa klockslag på grund av ledningsarbeten. För strömlöshet garanteras ej! har stått allra sist med fetstil och utropstecken. Vi i byn brukar le lite åt vissa tolkningar av regelverket för skolavslutningar i kyrkan och säga att det minsann inte garanteras för gudlöshet i vilken lokal skolavslutningen än äger rum.
Nyheten om att en församling nu ser som sin osvikliga uppgift att stänga kyrkobyggnaden för bygdens skolavslutningar framkallar inga leenden. I stället väcks frågan om det kanske trots allt finns platser där gudlöshet garanteras, nämligen kyrkor som stänger dörren. Vilken sorglig tanke.
Camilla Frostell
Genarp
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.