Skolavslutningar hör inte hemma i kyrkan

Jag har jobbat som lärare, lärarutbildare och rektor i många år. Och under alla dessa år har jag upplevt ett gott samarbete med Svenska kyrkan. Absolut! Men ändå är min slutsats denna: Skolavslutningar hör inte hemma i kyrkan.

Visst kan det vara fint på alla möjliga sätt. Men, nej! Vi lever 2019. Nästan 20 år efter kyrkans skiljande från staten.

I en trovärdig sekulär stat firar skolan sina högtider utan ackompanjemang från ett trossamfund. Så ser det ut överallt annars i vår värld. I USA där 85 procent av befolkningen säger sig vara aktivt troende är skolavslutningar i en kyrklig lokal helt uteslutna. I andra mer sekulariserade länder, till exempel Frankrike, är det också en omöjlig tanke att blanda in kyrkan i skolans verksamhet. Det är i stället en självklarhet att skolan firar sin högtid i skolan; i aulan, i gympasalen eller på skolgården.

För mig är kyrkorummet mycket mer än en lokal som är extra vacker.

Sedan tio år har jag verkat som präst i Svenska kyrkan. Och jag möter den här diskussionen varje år. För visst är det fint att eleverna får komma till kyrkan på sin skolavslutningsdag. De flesta ser det ju bara som en lokal som råkar vara extra vacker.

För mig är kyrkorummet mycket mer än en lokal som är extra vacker. När jag går in i en kyrka grips jag av den helighet som når långt utanför min tanke. När jag står under det triumfkrucifix som hängt på sin plats i snart tusen år fylls jag av en andlighet som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden. För mig är det omöjligt att kyrkorummet skulle kunna ”frikopplas” från sitt värde som heligt rum. Just därför är det i min värld omöjligt och oärligt att bjuda in till en samling där kyrkorummet förväntas stå bara som en kuliss. Kyrkorummet är ett heligt rum. Och därför ska inte en icke-konfessionell skolas avslutningar äga rum där.

En icke-konfessionell skola ska stå fri från religion. Det är inte något unikt för den svenska skolan utan en självklarhet i alla demokratiska stater. Skolan är i sig själv en värdefull institution som måste odla sina egna traditioner. Traditioner som inte kopplas till en religiös institution utan som bygger på skolans unika identitet. Traditioner som innesluter alla elever, oavsett religion eller avsaknad av religion.

Helene Öhman