I stället för att låta kyrkomötet genom beslut slå biskoparna på fingrarna är det rimliga att biskoparna själva kommer till en hållbar lösning
Hur Svenska kyrkan ska se på vigslar har utretts i flera omgångar och vi har nu en inkluderande vigselordning som inte lägger fokus på könen på paret som ska vigas. I samband med dessa utredningar har också Svenska kyrkans teologiska syn i frågan vänts och vridits på.
I många församlingar arbetas det aktivt med attityder och värderingar och fler och fler genomgår den process med regnbågsnyckeln som EKHO, Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer, har tagit fram. Det går nog att säga att Svenska kyrkan är en av de mest inkluderande kyrkorna i världen när det kommer till hbtq-frågor.
I debatten om vigselrätt kontra vigselplikt som seglat upp som huvudfrågan i detta kyrkoval finns det en risk att se den som inte ser en inskränkning av biskoparnas kompetensområde genom ett politiskt beslut i kyrkomötet som en framkomlig väg som homofober. I grupper på Facebook går temperaturen hög och det finns en risk att debattörer medvetet eller omedvetet missförstår varandra.
Medan nomineringsgrupper som egentligen står för samma människosyn nu bekämpar varandra inför öppen ridå kan de nomineringsgrupper som verkligen ifrågasätter människors lika värde smyga runt i skuggorna utan att bli ifrågasatta. I detta val är det inte bara Sverigedemokraterna, utan även den mer radikala utbrytaren ur detta parti, Alternativ för Sverige, som ställer upp. Detta är något som oroar mig och det är kanske är det dessa partier som borde skärskådas.
Hur ska vi då komma vidare i vigselfrågan? En viktig aspekt som jag inte sett i denna debatt är anställningsbarhetsaspekten. Denna aspekt väger biskoparna redan i dag in när beslut fattas om en präst- eller diakonkandidat ska antas eller ej. Om kandidater antas som sedan skapar bry i församlingen är det kyrkoherden som sitter med svartepetter.
Kyrkoherden är den som ska leda och fördelar arbetet i församlingen enligt kyrkoordningen. Det innebär också att kyrkoherden behöver kunna ställa krav på att den som anställs kan utföra de arbetsuppgifter som åläggs vederbörande.
Om en präst inte vill ha begravningar, dop, konfirmander eller gudstjänster trots att detta ingår i arbetsuppgifterna kan det ses som arbetsvägran om inte arbetsuppgifterna utförs. Det är rimligt att se på samma sätt på frågan om vigslar. En vägran att hålla i en vigsel påverkar kollegiet med en ökad arbetsbörda för övriga präster.
I stället för att låta kyrkomötet genom beslut slå biskoparna på fingrarna är det rimliga att biskoparna själva diskuterar frågan och kommer till en hållbar lösning.
Magnus Holst (Posk)
stiftsfullmäktigekandidat i Lunds stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.