Låt oss lyfta kvinnorna ur arkiven och ge dem upprättelse

Tack ärkebiskop Antje för responsen på mitt inlägg angående de så kallade häxprocesserna! Nu vill jag inbjuda dig till en dialog angående de kvinnor (några män och barn) som oskyldigt anklagades för trolldom och kätteri.

Mitt motiv för en vitbok är att dessa häxprocesser finns i mångas medvetande och att de förbinds med kyrkan i dag. ”Ja, detta är en del av vår historia,” brukar jag svara konfirmanden eller någon annan i församlingen som undrar. Inte minst i mötet med den som är kritisk till kyrkan, på grund av bland annat dessa processer, är svaret detsamma: ”Ja, detta är en del av vår historia.” Just därför vill jag att vi ska utforska vår historia, dokumentera och visa att vi bryr oss om dessa kvinnors upprättelse.

Jag instämmer i din utsaga att det hela är komplext, kyrkan, kungamakten och staten är invävda i varandra under 1600-talet. Men detta hindrar väl oss inte i att närma oss problematiken? Det fanns, inte minst i slutet av denna period, hos personer från både kyrka och stat, en kritik av dessa processer som också ledde till dess upphörande. Men vi kommer inte ifrån att många av kyrkans företrädare var högst delaktiga och även ledande i processerna under denna tid. 1571 års kyrkoordning uppmanar prästerna att särskilt hålla uppsikt över trolldom och svartkonster vilket främst drabbade oskyldiga kvinnor. Naturligtvis speglar detta en annan tids tänkande och föreställningar, men det gör det inte mindre angeläget att se det ur de oskyldiga kvinnornas perspektiv.

Häxprocesserna hör, som bekant, samman med en ”våg” över Europa där tusentals människor brändes på bål vid denna tid. Men låt oss ta ansvar för det som skedde i vår kyrka.

Kvinnornas namn finns i arkiven, det vill säga där det finns offentliga protokoll utifrån ett rättegångsförande. Låt oss lyfta ut dem från arkiven! Såvitt jag vet omnämndes en ursäkt i förbönen under en gudstjänst 2005 i Lillhärad men jag anser att det krävs mer för vår trovärdighet som kyrka.

Sture Norberg som undersökt Ångermanland och gått igenom samtliga protokoll konstaterar att 7 000 människor förhördes, varav över 2 000 barn (en del kan knappt tala). Detta ledde till att 119 kvinnor avrättas varav de flesta är mellan 50 och 70 år. Låt oss anta att varje kvinna fick mellan 3 och 4 barn (förmodligen fler, alla överlevde dock ej) och så gå framåt i tiden ser vi att det finns ett ansenligt antal efterlevande.

Bästa ärkebiskop Antje, visst finns det mottagare av en vitbok?

Kerstin Wimmer