Frågan om jämvikt är lika viktig när männen blir minoritet

Kyrkans Tidning skriver den här veckan om kyrkostyrelsens rapport om jämställdheten i Svenska kyrkan. Där konstateras det bland annat att tre fjärdedelar av alla som vigts till diakoner och präster i Svenska kyrkan under de senaste fem åren har ­varit kvinnor. 

Detta är i sig ingen egentlig nyhet, utan del av en lång utveckling. När motsvarande rapport presenterades för fyra år sedan underströk undertecknad i en ledare här vikten av att något görs åt denna obalans, men än så länge har för lite skett på den punkten.

Pojkar och män blir osynliggjorda

Svenska kyrkan har all anledning att känna glädje och stolthet över att i dag vara en kyrka som så tydligt har låtit kvinnor ta plats i ledande ställning, men nu behöver jämvikten betonas från andra hållet också. Argumenten om varför det är viktigt med både kvinnor och män i exempelvis prästämbetet är ju precis lika giltiga när männen är i minoritet.

Kanske är grundproblemet en form av genus­blindhet, där pojkar och män i dag ofta blir osynliggjorda på samma sätt som flickor och kvinnor har blivit det tidigare. Det framstår i alla fall som mycket mer accepterat att exempelvis starta tjejgrupper än något motsvarande för killar, utifrån en allmän bild av att det är flickorna som behöver stöd. Motsvarande problem finns för övrigt också inom skolan, där pojkarna får sämre resultat och inte går vidare till högre utbildning i samma utsträckning som flickorna. 

Frågan om att bli ledarskap lyfts oftare bland flickor

Kyrkans Tidning intervjuar Kenneth Nordgren, rektor för Svenska kyrkans utbildningsinstitut och han har mycket klokt att säga i denna fråga. Det gäller bland annat var arbetet behöver börja, nämligen att pojkar och män behöver hitta till församlingarnas verksamheter. 

I kategorierna diakon, församlingspedagog och präst är sannolikt konfirmationen och efterföljande ledaruppdrag den viktigaste grunden för kommande kyrkoarbetare. Här har tidigare forskning visat att det är en lägre andel pojkar än flickor bland konfirmanderna som ens får frågan om att bli ledare. Kanske för att de inte har samma mognad eller av någon annan anledning inte passar in i bilden av en bra ledare just då. Låt oss därför börja förändringen där. 

Mer forskning kring män och religion behövs

När det gäller kyrkomusiker är snarare körer den viktigaste rekryteringsbasen. Där kan erfarenheterna från de församlingar som i dag arbetar med gosskörer vara en viktig källa och inspiration till frågan om vilka faktorer som gör det roligt för pojkar att sjunga i kör och i förlängningen också kanske bli kyrkomusiker. 

På ett djupare plan behövs det dessutom mer forskning kring män och religion, med tanke på att kvinnor värderar religion högre än män globalt sett. Här skulle Svenska kyrkan kunna bli en föregångare i utvecklingen, precis som när det gäller kvinnors ställning och hbtq-frågor. 

Kyrkostyrelsens rapport om jämställdheten ska nu ligga till grund för en jämställdhetsstrategi. Låt oss hoppas att också detta perspektiv blir en viktig del av ­strategin.