Svenska kyrkan behöver för sin framtid alla goda krafter som står upp för hennes tro, bekännelse och gudstjänst
Den debatt som pågått kring verksamheten vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut har aktualiserat frågan om kyrkans – i det här fallet Svenska kyrkans – förhållande till vad jag här kallar hennes rörelser. De andliga rörelserna, förnyelserörelserna, som uppkommit i den stora kyrkan och i den svenska har som vi vet i ett kyrkohistoriskt perspektiv haft mycket stor betydelse. Exemplet franciskanerorden brukar lyftas fram, men det handlar om ett stort antal och en mångfald av rörelser. Dessa har som bekant ofta fått uppleva motstånd från sin kyrkoledning. Och har det inte handlat om öppet motstånd, så har det ofta handlat om att marginalisera rörelserna, att förminska dem genom att etiketterna dem som minoriteter.
När jag ser tillbaka på mina drygt fyrtio år som präst i Svenska kyrkan, vill jag ifrågasätta talet om minoriteter. Handlar det om Svenska kyrkans kyrkfolk, de som bär upp församlingarnas gudstjänstliv och därmed hela församlingarna, så är det på många håll påfallande många som har sina direkta eller indirekta rötter i våra låg-, gammal- eller högkyrkliga rörelser. Därför har jag ofta med sorg konstaterat att man från kyrkoledningens sida inte haft förmågan eller viljan att ta vara på dessa rörelser eller att gå dem till mötes.
Jag tror att den aktuella debatten kring SKUI har koppling till det som jag nu lyft fram. I rörelsernas sammanhang har kallelser till kyrklig tjänst uppstått, och man söker respekt för den tradition man blivit en del av. Vågar jag föreslå att lära av historien – eller är det också här så som vi på gymnasiet fick skriva in i våra läroböcker i historia: av historien lär vi, att vi ingenting lär av historien. Svenska kyrkan behöver för sin framtid – och redan i dag! – alla goda krafter som står upp för hennes tro, bekännelse och gudstjänst. I folkkyrkan behövs mångfaldens och samexistensens villkor. Att marginalisera rörelserna är dömt att misslyckas; de andliga källflödena finner sina vägar, Andens vind blåser vart den vill.
Bo Johanneryd
präst, teologie doktor
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.