Möt sekulariseringen och ta diskussionen

En stor del människor i Sverige i dag anser sig inte tro på någon form av etablerad religion. Den kristna tron reduceras allt mer till historik i bästa fall, mytologi och fantasi i värsta fall. Vi har ett långtgående kristet historiskt arv som ligger, om än något dunkelt i dag, till grund för vårt samhälle.

Som troende anses man många gånger i detta samhälle vara lite naiv, godtrogen eller till och med mindre intellektuell än övriga upplysta sekulära människor. En kristen tro är enligt min erfarenhet i de flesta fall något man ärvt av sina föräldrar och som man antingen tar sig an eller avsäger sig.

Min bakgrund är sekulär. Skulle nog till och med kunna säga att jag kommer från en ateistisk miljö eller som bäst agnostisk. Jag är döpt och konfirmerad men där slutade samröret med kyrkan då ingen runt omkring mig hade detta ”trosarv” med sig att föra vidare.

Min väg till kristendomen gick mycket av en slump genom min upptäckt av apologetiken. Jag behövde få brottas intellektuellt med min skepsis och mina fördomar gentemot den kristna tron. Fanns det något annat än känslor och tradition där? Är det verkligen rimligt att tro på kristendomen och det den står för?

Ja. Efter några år så visade det sig att kristendomen är en mycket hållbar grund att stå på. Både intellektuellt och emotionellt.

Kristna apologeter har funnits sedan kristendomens vagga. Aposteln Paulus var en av dessa. Andra var Origen, Thomas av Aquino, Augustinus med flera. Det finns även många framstående apologeter i modern tid om man tittar sig omkring. Jag vågar påstå att apologetiken alltid varit en stor del av den kristna rörelsen.

Jag saknar dock apologetiken inom Svenska kyrkan. Enligt mig borde apologetiken ligga som en naturlig del i prästens roll inom lärande och undervisande i den kristna tron.  Apologetiken går hand i hand med undervisning och evangelisation och denna något bortglömda gren skulle i dagens samhälle kunna göra mycket gott.

Jag ser apologetiken som en naturlig del i exempelvis konfirmandundervisningen. Att kunna ge uttryck för varför vi egentligen tror, vad det finns för belägg för vår tro och kunna föra detta vidare borde vara en självklarhet.

Allt färre människor i dag får sin tro nedärvt från sina föräldrar, sina vänner och sin släkt. Detta är en direkt konsekvens av sekulariseringen som har både för- och nackdelar.

För att tron skall vara aktuell, relevant och levande i dagens samhälle behöver vi kunna föra goda samtal kring vår tro, försvara vår tro och visa människor att den är hållbar och rimlig.

Många säger sig ”tro på något” i Sverige i dag. Med mer utåtriktad och strukturerad apologetik i kyrkan är jag helt säker på att flertalet av dessa människor skulle hitta till kyrkan och till Jesus och förstå att detta inte bara är ”gamla institutioner” och traditioner för de redan invigda utan att den kristna tron är levande, högst relevant och förankrad i vårt verkliga vardagliga liv. Allas våra liv.

Så inför apologetik på schemat för blivande präster och möt det sekulära samhället! Ta diskussionen, visa vägen, öppna forum för samtal som de tidiga kristna gjorde och använd Bibeln som de levande skrifter de ska vara.

Anders Magnusson
teologi- och filosofistudent